Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken på en hantverkar- och köpmanbank. Men idén
hade ansetts svårrealiserbar och fått förfalla. Skulle
nu Gordon ha... Nej, i så fall var det blott för att
ta makten, stjäla idén. Men idén var god och den var
hans.
—■ Jag skall fundera på saken, säg fabrikörn det.
Stuart tog avsked. Kyrkrådet gick upp att hålla
familjeråd. Han förstod att detta var ett avgörande
ögonblick i hans liv. För första gången hade Gordon
räckt ut handen till försoning. Kanske betydde det
ett stadsfullmäktigemandat, uppfyllelsen av hans livs
dröm.
Vid frukosten relaterade han högtidligt Stuarts
ärende. Hans far satt som en åsksky, biåsvart i synen
av harm och förödmjukelse. Morfadern, gubben
Truls-son, sände blickarna mot höjden. Kyrkrådinnan såg
triumferande ut. Hennes breda bringa svällde av
levnadslust och förväntningar. Sonen Johan Kristian,
sjutton år, expedit hos kyrkvärdens gode vän,
speceri-handlare Hök, en liten orolig, pratsam, snobbig pojke,
satt och lyddes med öronen på spänn. Dottern, Ulrika
Maria Eleonora Desideria, ett år yngre än brodern,
en flicka med käck uppnäsa och stor mun, betraktade
hela familjen med ett medlidsamt löje.
— Du bör genast, Carl Gustaf, gå till fabrikör
Gordon. Det fordrar helt enkelt hövligheten, kraxade fru
Augustusson.
—• Ä så kan dä va Guds finger, tilläde morfadern.
—• Aldrig, pojke, aldrig! skrek farfadern och slog
knivskaftet i tallriken. Gubben reste sig på darrande
ben och spände ögonen i sonen. Johan Kristian brast
ut i ett flatskratt. Han hånskrattade gubben mitt i
ansiktet. Ulrika Maria såg på det hela med en nyfiken
min, som bevittnade hon en teaterpjäs.
— Nej, det här blir för olidligt, Carl Gustaf, farfar
börjar bli odräglig. Han gör ingenting annat än
träter dagarna i ände.
— Tig kvinna! Här i huset är det jag som befaller,
avbröt den gamle garvarn sin sonhustru.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
