Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Fiskarfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här hade en gång dottern Susanne, för sin skönhet
kallad Fiskargrevinnan, bott. Susanne var fem, sex år
äldre än Adelaide. Var hon nu befann sig visste ingen,
och hennes namn nämndes aldrig i familjen. Änkan
Tordenmast var kanske den enda, som kunde ge
besked om Susanne. Men även hon teg på den punkten,
så talför hon eljest än var. Susannes rum uthyrdes
åt studeranden Stig Bårdaryd från örkenbygden.
De slogo sig ner i Rånockens rum. Sunnanvädret
gick ut i köket, rörde i spiseln, blåste på glöderna,
satte trefoten över elden, tog ner kaffekvarnen och
började mala. Hon ropade in Stig Bårdaryd och satte
sig sedan i dörren, så att hon kunde språka med de
andra.
— En sådan trevlig begravning han fick, Heltons
påg. Så vackert han talade prästen. Han kan då känna
sej riktet nöjd, pågstackarn. Å så hedrade
föräldrarna blev. Maken te Tambulons port har en väl aldri
sett. Till å med skeppar Nilsson kom. Han skulle
bara vatt mä, Bårdaryd. Tänk, när han blir präst, då
får han komma hit te stan.
— Dä va riktit uppbygglit, va dä. Jag tror till å
mä, att gumman Helton la psalmboken i graven, sa
Blåberg.
— Hå, inte va dä psalmboken, inte! Hennes nya
psalmbok! Nej, dä va väl en spik från båten deras.
Hon ville väl skydda den lille, Albert, menade mor
Anna-Lisa.
— Ja, se dä ä då bra, dä sa mor min. Dä gör
båtarna hårda för storm, tyckte Havenberg.
— Skitsnack! högg Rånocken till.
— Säj inte dä, jag vet många, som klarat sej i
grov sjö å brakande storm, därför att de hatt en
altarflis i fören.
— Gör dä ingen nytta, så gör dä ingen skada.
— Dä vore bätter sjöfolket såge till att inga
likkistor klarerades ut som fullgoda fartyg å att
fiskarfolket värnade strandrätten, så att de hadde något att
äta, tyckte Rånocken.
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
