Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Kyrkorådets stora dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Somliga hade krokiga, hopskrumpna kroppar, som
om övermänskliga bördor tryckt deras ryggar. Andra
sutto raka som gamla militärer. En del ansikten tedde
sig blida, som ville de med en mild uppsyn visa sin
optimistiska syn på sin stads tillvaro och framtid.
Andra hade idel barska drag, som ville de säga, att
endast ett strängt regemente kan övervinna
människornas nedärvda dåliga instinkter och bevara
staden från split och tvedräkt.
Där sågs Gordon, vävarkungen. Där tronade
Antonsson, konsuln. Där mullrade den tunga Sidover,
hänglåset för stadens kassa. Där spejade den lille
snåle Myloneck, spararen. Där stod Lode, den bistre
majoren. Där log Ardrup, skräddaren. Där kom
tuggande på pepparmyntskarameller prosten Gallinder,
romare, grek och humorist. Där satt högvördig som
biskopen gamle Welling, kronofogden. Där gled
nickande och leende åt alla håll med ett ideligt »mjuka
tjänare» på läppen grosshandlar Grill, köpmannen i
lantprästformat.
Sedan konsul Antonsson öppnat förhandlingarna
och hälsat den nye ledamoten välkommen i kretsen
av stadens fäder, övergick man till dagens
huvudärende, frågan om reparation av hamnens
mudder-verk. När ett par talare haft ordet, reste sig
Augustusson och höll följande tal:
— Mina herrar! Ärade kolleger! Jag skulle icke
varit nog förmäten att i denna krets taga ordet redan
denna första dag, om jag icke varit säker på Edert
välvilliga överseende. Tillåt mig därför att på detta
för vår stad viktiga ärende lägga en historisk
måttstock. Mina herrar! När grekerna, som av somliga
tänkare anses äldre än till och med germanerna, ehuru
icke än svenskarna, kämpade utanför den persiska
staden Troja under befäl av den romerske konsuln
Sallustius, så kunde de icke segra trots alla sina
vapen och ehuru den sköna men något lättfärdiga
gudinnan Helena, den morske Akilles ryktbara dotter,
stred på deras sida och hade hela staden Paris med
sig. Och varför? Helt säkert därför, att de saknade
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>