Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma, sydliga vindar, som buro doften av slagen klöver
och blommande fläder in i staden — syntes en man
syssla med att få en låda att ligga någorlunda stadigt
på den kullriga planens mitt. Han stoppade under
med flata stenar och träbitar. Runt honom stod en
flock trasiga ungar, snoriga och smutsiga, rivande sig
i håret med pigga nävar, alla barfota.
Ett stycke bortom unghögen stod några flockar
kvinnfolk, mest äldre. Alla hade strumpstickor i
händerna, som gingo i kapp med munnarna. Man såg
gumman Suders kraftiga gestalt, den kringlöpande
käringen Suhrs illmariga fysionomi. Gumman Triton,
som fått för sig att det var en kolportör som skulle
tala, hade icke velat försumma ett sådant tillfälle till
själens uppbyggelse. Tordan var där för att sedan
kunna berätta nyheter på sin krog för sjöfarare.
Ko-Johans hustru hade gått dit på uppdrag av gubben,
som själv icke vågade. Några av brädgårdsarbetarnas
hustrur voro där, ett par hattfabriksflickor likaså.
Cissa Ludde raglade i omgivningen och Tedde Kassa
stammade.
Längre bort i omgivningarna stodo några karlar,
endast få arbetare, knappt en vävare. Falk var den
enda.
— Han ska väl bära hem sladder, menade gumman
Suhr, själv ute i samma ärende. Ni ska få se, att han
går hem raka vägen te verkmästar Stuart.
—- Håll käften din! Stuart tar inte mot sladder.
—-Nä, hör på madam Suder, tar parti för
verkmästarn! Va säjer Suder om dä?
—- Styr din elaka tunga, eljest åker du i lorten!
röt gumman Suder och knöt näven under näsan på
Suhran.
Utom Falk sågs stenhuggar Berg, som fört ett vilt
sjömansliv i sin ungdom, men på gamla dar blivit
en sträng schartauan, som höll på varje prick i
nådens ordning. Han hade bott på Söder och friat,
sades det, också han till Anna-Lisa Sunnanväder en
gång för länge sen. Numera bodde han på Norr, var
en oförbätterlig ungkarl, ansåg alla synder och laster
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
