Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men vi arbétare vell inte ha nåra oppsnyggade
fattihus, udan så höga löner, att vi kan leva, å såu en
ålderspansjon för hela folket. Va fabrikanterna
anbelangar, så ligger den gamla patriarkaliska tien i
själatåuget å inte ens kongen lär konna hindra den
salia hädanfärden. Den patriarkaliska tien va för
ar-bétaren omväxlande slid, stryg, sybar, snus å
kvinnfolk. Ingen längtar did igen. Men nu ä dä slid, svält,
sybar å tyska påufösare å dä ä inte möet te ge emillan.
— Sossalisterna bli aldrig nöjda! Dra åt helvete!
Far till Skåne igen!
Nu vart Svarte Mjölnarn arg. Han sprang upp på
lådan bredvid Lyngholm och röt:
— Där som ni inte tier, så ska ni få smaka dom
här storsläggerna.
— Bravo! Dä ä rätt! Fortsätt du, skomakare!
— Ja, fattit folks andedrägt loktar allti illa i
högborna näser, men nu kommer je te rusinet i pölsan,
som dansken sir. Se, dä ä så, att dä förtryck, som
arbétarklassen lider under i alla lann mä
storbörger-lig författning å kapitalistisk produksjon, dä ä
hoved-saklien utå ekonomisk art. Detta betyr, att dom för
arbeidet nödvändia produktionsmidlerna: jor, hus,
maskiner, pengar, ägas utå ett fåtal individer, som
tilägna saj, ja en kan gott si stjäl de framställda
produkterna, mens de arbétande massorna ä udestängda
fråu både produksjonsmidlen å deras egna
produkter. Se, ä vi ense om dä ...
— Nej, du ljuger, du är en skränfock! Om den
fattige bara är sparsam, så kan han samla sedlar på
hög, tyckte apotekaren.
— Näj, dä ä allt sant han säjer! ropade lotsen.
— Ja, dä lär allt va sant, enten nån storbuk vill
eller inte, gav Svarte Mjölnarn hals.
— Den fattie har gott om sedlar, ja, men dom ä
utställda utå pantbanken!
— Om någon säger storbuk en gång till, blir dä
åtal för missfirmelse, avbröt Fagerflod.
— Vi be väl dåu storbuken om ursäkt å lova bot
å bättring te nästa gång, tog Lyngholm ordet igen.
5 — Staden vid havet
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
