Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. När Lyngholm gjorde sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tävla i omfång mä han. Om ja så finge alla pänga i
Skåunes fagföreningar, så ginge dä inte. Men nu ska
ja si va en fagförening ska va te nytta för. En
fag-förenings närmaste mål måste va arbétarnas
skyddande mot kapitalmakten, så långt detta ä möjlit
inom dä nuvarane samhället samt allmän förbädring
utå arbétarnas ställning inom sina yrken. Men dä vill
ja si, att genom blott ekonomisk kamp kan
arbétar-frågan slätt ingte lösas. Dä behövs åsse en politisk
kamp. Og den måste föras etter socialismens
allmän-deliga program. Å arbétarrörelsens slutlia mål måste
va produksjonmidlens å jorens socialisering, dä vill
säja samhällsegendom. Detta blir möjlit genom den
sociala revolusjonens genomförande.
Nu drog Fagerflod överhetens svärd. Detta ord hade
han just väntat på. Han tog några steg fram mot
talaren, gjorde halt framför honom och förkunnade
med ljudlig röst:
— I lagens och konungens namn upplöser jag detta
möte. Skingra eder, gott folk! Utmana icke
ordningsmakten, som icke bär sitt svärd förgäves.
Nu ingrep magister Pauli.
— Såsom laglydiga medborgare böra vi hörsamma
polismaktens befallning, ehuru flera av oss icke
kunnat finna något förgripligt i talarens ord. Att
arbetarna, som är de förtryckta i staten, bilda
fackföreningar är intet orätt. Det är deras fulla rätt. Att de
kämpa mot tullarna är deras plikt, ty tullarna och
det övriga slöseriet utarmar landet och det arbetande
folket. Jag är som ni vet liberal till min åskådning
och jag tror inte på socialismen, men rätt skall vara
rätt, och envar skall ha sin frihet att förfäkta sin
ärliga övertygelse. I den liberala arbetarföreningens
namn inbjuder jag herr Lyngholm att komma hit en
en annan gång och då skola vi korsa våra klingor.
Starka applåder hälsade dessa ord. Fagerflod såg
något snopen ut. Storborgarna stodo mörka som
gudar, vilka berövats offer och rökelse.
— Jaggu, ja! Ja skall nok komma, må ni tro! Då
säjer ja tack för i kväll å på gensyn. Se, dä vill ja ha
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
