Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Vävaren på cirkus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säja nåt, om hon drar mä en påg. Dä ä ju föräxten
naturens lag. Dä ä en murargesäll, som springer där
hemma ätter henne. Dom kallar’n Kalle Oxblåsa.
— Jaså, han som murar på den nya skorstenen.
Han ä från Örken.
— Hon stog väl å talte mä’n i går på matrasten
å skubba sej mofen å brydde sej inte om att
fabrikspipan gick, å så kom Gordon gåendes å frågte, va hon
stog å vänta på, å kan en tänka, den lea ungen skrek
mitt i synen på’n: Ja väntar på min fästman, om
fabrikörn vill vetat!
— Kors, sa hon dä! Å va sa Gordon?
— Han smällde väl tilFna mä spaserkäppen i
ändan å sa: Va hövlig, min flicka, å passa på ditt arbete
å vänta ett par år mä fästman ännu! Då snodde hon
på ändan och gick hem. Dä ä ett höjfärit stycke.
— Gör hon om’et, mister hon plassen liksom far
sin.
Suhran satt alltid så, att hon genom fönstret såg
vad som tilldrog sig på gatan. Rätt som det var kisade
hon med ögonen, stötte Falk på axeln, pekade ut på
gatan.
— Sannerligen ä dä inte Svarte Mjölnarn! Se, han
går in te Kleins. Ja, ajö på en stund, Falk. Kommer
snart igen mä nyheter.
Suhran snodde ut som blåsten genom en port. Hon
liknade ett troll, där hon kutade i väg över gatan.
Blåkullakäring! tänkte Falk. Men hennes bekantskap
var bra att ha. Hon visste alltid mer än andra. Och
åt ingeniörn, som då och då kom och sporde om ett
och annat, behövde han små nyheter.
Suhran kom in hos Kleins strax efter Svarte
Mjölnarn. Hon slog sig ner i köket hos Kleins hustru,
drog upp sin strumpstickning och höll öronen på
helspänn.
I kammaren satt Lundberg och pratade med Klein.
Vävarn var inte vid gott humör. Elsa hade
visserligen förberett honom på besök av någon
ordensbroder, men han var olustig för logen.
— Går du inte in i logen, far, hade Elsa sagt på
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
