Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte kapitlet
MJÖLNARNS KRIGSRÅD
Hos Svarte Mjölnarn skulle stadens socialister hålla
krigsråd.
Mjölarn hade av gamla lådor, vrakspillror från
stranden, mossa och torv rest en vedbod med en lada.
Denna lada var socialisternas möteslokal, ett slags
förhistoriskt folkets hus. Ladan hade torvtak,
jordgolv, ett litet fyrkantigt fönster, genom vilket en
sparsam dager silade in. Vinden pep och tjöt i spjälorna.
Höst och vår gjorde stormen en väldig fiol av ladan.
Han kunde spela, den mästaren, det fingo socialisterna
erfara under sina möten. Ofta hände det, att hur
mycket de än skreko, begrep inte närmaste granne ett
ord, ty spelaren filade på värre både i diskanten och
basen.
Ladans inredning var av enklaste slag. Några
grov-hyvlade bräder på björkkubbar för dem, som inte
ville ligga på jordgolvet, en väldig ekknuta var
ordförandebordet, Mjölnarns hammare var
ordförandeklubban. Från taket hängde i en ståltråd en
fotogenlykta, som när den om höst- och vinterkvällar tändes
spred ett os, som skulle tagit död på alla rebellerna,
om inte väggarna varit så otäta. Kölden var ofta svår,
men de, som här samlades, hade så varma hjärtan och
hett blod, att de skulle härdat ut ett ännu hårdare
klimat än mjölnarladans. Det enda, som förgyllde upp
torftigheten en smula, var ett porträtt av August
Palm, som Målar-Anton med rödfärg ritat på
fondväggen, och varunder han skrivit sina djärvaste
drömmars förhoppningar: Skrädaren som skal bli Svea
6 — Staden vid havet
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
