Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 12. Mjölnarns krigsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter sitt rebelliska sinne. På en lapp på väggen hade
han redan den första socialdemokratiska regeringen
färdig med Axel Danielsson som statsminister,
Bran-ting som utrikesminister, Sterky som civilminister,
Janhekt som skolminister, Spartacus som
justitieminister, C. M. Heurlin som krigs- och K. P.
Lyng-holm som sjöminister, Zieznitz som
jordbruksminister, Tengdahl och A. F. Åkerberg som »konsulenter»
och »Knallen» som »republikansk utkastare» eller
»folkets ombudsman». August Palm var »prisident i
svenska folkstaten». Runt denna Vinterstedts röda
regering hade Målar-Anton ritat allehanda figurer: en
bödel med en bila och en fantastisk näsa, Jösse
Eriksson fängslad av svenska folket och hudflängd,
Engelbrekt i Vadstena med en herreman i kragen, L. O.
Smitt med en brännvinstunna på magen och en slang
i gapet samt tullivraren Klinckowström, ridande
bak-fram på en åsna.
Ännu hade blott fyra av de kallade infunnit sig.
— Låt se, hur många socialister ä dä, som sitter
inne? hördes Vilandet, kallad Rörläggarn, och såg
med lysande, förväntansfulla ögon på de andra.
Rörläggarn var bortåt de trettio. Han hade ljust skägg
och grönblå, fosforglänsande ögon. Den lilla
trubbnäsan svor alldeles emot ögonen. Han hade en nervös
oro över sig, som om han fruktade, att tiden skulle
ila förbi honom. Han liknade en jakthund, färdig till
språng, en stövare som sliter i kopplet och darrar i
kroppen av spänning och åtrå att få sätta efter bytet,
innan det hunnit i säkerhet. Var gång Rörläggarn fick
höra talas om häktade och trakasserade socialister,
glödde det till i ögonen som eldkol, som man blåser
på. Det var som om hans tro på den stora, heliga
saken åter och åter behövde denna stimulans för att
icke slockna.
Rörläggarn hade inte väl ställt frågan, förr än den
lille Vinterstedt, kallad Modellen, flög upp från
bänken som en stålfjäder. Vinterstedt var konstsnickare
hos möbelfabrikör Bengtnér, en metodist, som startat
en liten fabrik på Norr. Vinterstedt var ett snille att
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
