Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Spinnpojkarnas strejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om ni inte går in i arbetet igen, så får ni följa
med till finkan, å den, som ä ledare, blir skickad till
Mäshult, dä blir inte roligt varken för er eller era
föräldrar...
— Ska ni ha någon till finkan eller Mäshult, så ä
dä jag, för jag har sagt till pågarna att stå på sin rätt
å inte ge sej, sa Elsa Klein och gick fram till
Fagerflod. Pojkarna skeno upp, och en av de käckaste.
Lump-Alfreds påg, ropade i det han knöt näven mot
Fagerflod:
— Rör henne inte! Rör henne inte! Dä ä vi själva,
som gjort upp saken. Ta oss du i finkan, om du har
plats för oss!
En ingeniör gav pojken en orre, så han tumlade
ett varv runt. Men pojken var strax på fötter och for
med gråten i halsen på sin antagonist, då Stuart kom
ut från kontoret. Fagerflod högg pojken, som skulle
ge sig på ingeniören, i nackskinnet och ropade till
Stuart:
— Lås in den här illbattingen, tills vi bli klara,
han ska min själ te Mäshult.
I detsamma hördes en sång från de packade
fönstren i Vävar-Elsas sal:
»Vi spinna, vi spinna det finaste garn
och höra blott spindlarnes sång.
Vi spinna för bröd, vi ha hungrande barn,
och dväljas i dammet av tvång.
Vi träla av tvång
vid spindlarnes sång,
Vi spinna för bröd åt de små.
Vi längta till ljus,
till skogarnas sus.
Vi längta till sol
varje dag.»
Det var den unge vävaren Textyrius’ sång, han som
sedan skulle samla de svenska vävarna och
textilarbetarna till en mäktig armé och föra dem genom
neder
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
