Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Spinnpojkarnas strejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade över pannan som en fjällbrant mörknar, då solen
går i moln. Här sutto dessa båda och bröstade av
batterier mot varandra, båda av samma blod, av samma
folk. Gordons far och Stuarts far hade följts åt till
Sverige. Sönerna lekte samman, uppfostrades samman.
Gordon d. ä. sade alltid till sin son, att han aldrig
skulle skilja sig från Stuarts son, alltid ha honom
som sin verkmästare och rådgivare. Och Stuart d. ä.
slutade icke att predika för sin son, att han aldrig
skulle överge Gordonska familjen eller Gordons
fabriker, ty de voro på sätt och vis, menade gamle Stuart,
också den Stuartska familjens fabriker. Det var
skotska fabriker. Gordon d. y. och Stuart d. y. hade också
hållit väl samman i alla år. Och likväl stod det nu
plötsligt klart för båda, att det var slut,
oåterkalleligen slut. Det går så ibland. Livet är sådant,
oberäkneligt och gåtfullt. Band, som hållit mot de hårdaste
påfrestningar, som tett sig oslitliga och så flätade in i
varandra, att de icke skulle kunna lösgöras utan de
största faror för båda, brista en dag för en liten vindil,
för en stöt av ett lillfinger. Men ser man närmare efter,
skall man dock finna, att det icke är så gåtfullt och
oförklarligt, det som skett. I själva verket ha banden
länge och sakta sönderfrätts inifrån. Vänskapen har
varit mera en tradition, vana, mil jö och
intressegemenskap än ett verkligt inre behov och en verkligt andlig
frändskap. Tusen maskar kunna under den släta ytan
tära på vänskapens rötter. Och ju starkare
temperament, ju hårdare vilja, ju trotsigare ande, ju större
stolthet vännerna ha, desto säkrare kommer den dag,
då vänskapen brister. Och den brister, trots att
ingendera parten vill det, trots att klokhetens röster varna,
trots att blodet självt spjärnar emot. Den brister, ty
vänskap är hjärtelag. Där hjärtat icke längre vill, där
hjälper icke klokskap, icke intressen, icke blod.
Så med Gordon och Stuart. Allt band dem samman,
men icke längre deras hjärtan.
— Jag sa, att pojkarna hade rätt, och därvid blir
jag, Gordon.
— Rätt, visst fan hade de rätt på sitt sätt efter
gam
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
