Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen hotas, den industriella utvecklingen, som skulle
kunna göra vårt land till stormakts like, riskeras.
Även i vårt samhälle ha fackföreningar bildats. Jag
högaktar våra arbetare. De äro måhända de förnämsta
i världen: plikttrogna, villiga, förnöjsamma. Men hur
skulle det väl gå, om socialdemokratins gift trängde
in i deras blod? Låt oss söka förbättra våra arbetares
ställning inom ramen för industrins bärkraft, men låt
oss hejda fackföreningarna, innan det är för sent. Jag
ämnar icke en dag tolerera en fackförening inom mina
fabriker, och jag kommer att slå ner varje strejk.
I. W. Gordon har beslutat att förr stupa och gå som
tiggare från sitt hus än tolerera fackföreningarnas
välde. Jag utber mig edert stöd i den kamp, som
förestår.
Gordon hade talat med klar, stark röst utan fraser
och tilIgjordheter.
Sidover, som nu tog till ordet, tyckte att han skulle
bättra på. Sidover talade om Guds bud, som
förtrampades, om fäderneslandets betryck, om de fördömda
norrbaggarna, om hotet mot de lyckligt genomförda
tullarna, om lappskräddaren Janhekts smädelser mot
konungen. Han utbredde sig om »en viss Lennstrand»,
som ville avsätta Vår herre, om »en viss Wicksell»,
som agiterade mot sedligheten, om förfallet och
upp-rorsandan vid universiteten, om »en viss Bergegren»,
som ville införa mormonismen, »en viss Branting»,
som agiterade för förlupna kulor, ack, ni skulle hört,
vilket oändligt förakt Sidover kunde koncentrera i
ordet »en viss». Där rymdes tjuv, mördare,
mordbrän-nare, våldtäktsman, landsförrädare.
Gordon såg nervös ut under Sidovers tal, och när
den tunga apotekarn till slut talade om arbetarnas
oförnöjsamhet, avbröt honom Gordon:
— De svenska arbetarna äro icke oförnöjda. Vad
de begära är ofta rimligt nog ur en abstrakt rättvisas
synpunkter, men vår unga industri kan icke bära alla
dessa bördor. Den glänsande ekonomiska utveckling,
som börjat, skall avstanna, om vi bevilja massorna
vad de begära. Det är fråga om ett nödvärn, mina
her
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
