Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är ni, mitt herrskap, som skapat denna oförnuftiga
lära, som heter socialismen, å detta underliga parti,
som kallar sig socialdemokratin. Tro icke, herr
konsul, att folket i alla tider kommer att nöja sig med
att vara dyngan, i vars värme tiotusen tulpaner ska
frodas å blomstra. Tro icke, herr fabrikör, att ni med
all er makt skall kunna krossa edra arbetare. Vänd
åter till liberalismen, gör fri väg för alla dugliga, ge
medborgarrätt åt hela folket, riv ner alla konstlade
hinder för utvecklingen, låt arbetaren tjäna sig upp
till köpman, till fabrikant, till finansminister, olja
hjulen i handelns å samfärdselns stora maskineri, å
socialismen skall försvinna av sig själv.
Gordon hade med möda kvävt flera ilskna inpass
från de församlade. Trettio par harmsna blickar
genomborrade den stackars handlarn. Hade dessa
blickar varit kulor, hade den gode Brand fallit för
ståndrätten. Myloneck, lik en gammal fräsande lokatt,
sprang upp på darrande ben.
— Polis! Var tusan håller den uslingen Fagerflod
hus? Mina herrar, vi måste sänka polisens höga
löner. Den gör aldrig sin plikt. Varför ä den icke här
å tar hand om den där mannen, som icke tillhör
detta sällskap? En objuden! Hit ä kallade endast
fosterlandets vänner, icke liberala skojare. Fördömda
Fagerflod! Herr Brand, gå er väg! Dä ä Ni å Era
likar, som banat väg för dä socialistiska packet...
Gordon knackade.
— Herr Myloneck! Vår sak är icke sämre, än att
vi vågar höra även en motståndare ...
Men gubben Myloneck skrek och väsnades.
— Jag ger hökarn tusan, men polisen, som aldrig
gör sin plikt, den ska halstras. Vänta till
drätselkammarn sammanträder, min käre Fagerflod ...
Resten drunknade i det allmänna sorlet. Brand lät
ovädret dra förbi. Han ämnade icke fly. Han var inte
av den sorten. Han hade för resten begärt ordet och
ämnade ge svar på tal.
— Herr ordförande, jag har begärt ordet...
— Hyss! Hyss! Det här är inget folkmöte!
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
