Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Gordons sammansvärjning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu lär du allt få stryk, skomakare, log Brand
och strök sig över de grånade mustascherna.
— Han är högfärdsgalen, skomakarn. Han är
Gordon. Nu ska han få erfara, hur det ska gå med Gordon
till slut. Spela! bjöd doktorn.
Och alla jakthundarna satte efter skomakar
Gordon, som i sin yrsel och förhävelse bjudit vira på
nio spel. Men skomakarn var nära att klara sig. Han
tog hem tolv stick.
Vid kvällsmaten uppgjordes fälttågsplanen i detalj.
När den var färdig, gick Blomén ut i farstun för att
ta sig en liten styrketår ur den medikamentflaska,
han alltid bar på sig, då han var på gille hos
godtemp-larna. Som han står därute, kommer han att tänka på,
vad han nyss sade ute i köket till pigan om den fria
viljan och den eviga lagen. Och plötsligt kände han,
att nu hade det skett, underverket. Han stoppade
lommaflaskan i den första ficka han såg.
Efter det den feta ålen och de stekta hönsen
försvunnit, spelades ännu några robbertar.
— Seger! slutade Brand den sista omgången och
håvade in en hel pulla marker. Gordons
sammansvärjning mot arbetarna. Fan så bra! Dä här artar sej
till ett slag, som då vi hemma i örken slog
Tirshol-marn.
— Dom där förnäma herrarna menar alltid, att
dom har Vår herre på sin sida, men dä ä lögn. Jag
som dödgrävare vet nock tusan, på vilken sida Vår
herre står, tyckte Suder.
— Ack, jo, dödgrävarkorpral. Gud håller med de
flesta kanonerna, det vill säj med dem som har
tusenlapparna, brummade doktorn.
— Dä vill säja essen, sa Brand till doktorn, och tog
hem påtåren eller morgonviran.
— Just essen å dom ha vi nu, dä kan du hälsa
Gordon, Stuart, om du råkar honom, brummade
Ardrup och reste sig.
— Nu vet jag, var Oliwer Twist var den där gången,
Tellman.
Det var magistern, som vaknade.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
