Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 4. Birpilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dastar, borgmästare och ordningsmakt på Norr, hon
som i tjugo år farit över oceanen, hon som älskade
blommor och musik, som beskyddade Funken och
andra konstutövare, anklagad för, ja för oljud,
slagsmål och fylleri det fick nu vara — sånt sätter sig
en stolt natur över — men för tjuvnad och
mordförsök! Herre, du himmelens Gud och rättvisans
beskyddare! Hon vart röd i synen, nästan blå. Och i det
blåröda lyste ett vitt ärr — ett minne från Calkutta
— som ett diadem över pannan. Och ögonen
gnistrade, det ryckte i den tvekluvna näsan av spasmer,
hakan sköt ut och man såg två betar, de enda som
voro kvar i underkäken, såga mot tänderna ovanför.
Innan konstaplarna visste ordet av, hade hon tagit
dem som kattor i nackskinnen, och med en
jättekvinnas, en gorillas krafter ömsom bar, ömsom
släpade hon de stackars poliserna genom staden ner till
finkan, där hon slängde dem som trasor för
Fagerflods fötter.
— Här har han två fyllhunnar, vasgo! Å för
ordningen på Norr svarar jag, kom ihåg dä.
Sade och gick.
Så började Birpillas långa strid med
ordningsmakten i stan. Hur den slöt, veta alla. Efter femton års
vendetta vandrade den farliga kvinnan, grånad,
försupen, utfattig, sönderslagen, smyckad med
handklo-var in genom Gula Briggens portar, besegrad men
ännu i fängelsets förnedring förkunnande:
— Jag ger mej allri. Dä ä jag som har rätt. Dä ä
jag, som svarar för orningen på Norr.
Men ännu visste hon icke, vad som komma skulle.
Ty av barmhärtighet har Vår herre satt luckor för
de fönster, som vetta mot framtiden. Segersäll
vandrade hon hemåt. Kommen till Törnrosans krog fick
hon se Funken stå där och veva och sjunga:
»Och Petter Jönsson han såg i Fäderneslandet,
att ämbetsmännen förstört det nordiska landet.
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
