Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Om dä va nån, som spurd dej på allvär, va skull
du då säga?
Doris teg, och så vart det inte mer talat om saken
den kvällen.
Nästa kväll kom en främling och sporde om han
fick äta. Jo, vars. Han sporde om arbete. Ja,
vällar-basen kommer nog snart, svarade Doris, bäst att spörja
honom. Basen kom, främlingen satt kvar. Basen
väntade att bli ensam med Doris, men främlingen gick
inte. Krieg vände sig till den okände. Han såg
hygglig ut, ljus, blå ögon, mustascher, slokhatt, så där en
tjugofem år, trodde Krieg. Namnet? Karl Johansson.
Yrke? Filare från Eskilstuna. Jaså. Ja, då skulle han
söka plats på verkstan. Där hade Krieg intet att säga
till om. Kunde väl tala med smedbasen där, menade
Doris. Ja, vällarbasen lovade. Mannen kunde komma
igen i morgon. Ja tack, och så gick filaren.
— Nå, Doris, va skull du säg, om vällarbasen fri
te dej?
Det var rakt på sak. Doris rodnade, blev sedan blek.
Nej, tänkte hon, detta är inte rätt. Bättre att resa.
Nej, resa gick inte. Pojken, Ivar, måste ju leva. Men
nej; tänk om Vaitsen komme tillbaka. Äh, Vaitsen var
nog inte i livet mer. Ja, vällarbasen var en bra karl,
ett sånt gifte skulle på en gång göra slut på alla onda
rykten, höja henne över de andra, gräma livet ur
Kan-tippa och alla de andra sladdertanterna. Och Ivar
skulle inte genast behöva gå ner i bruket och slita ut
sig, kanske få fingrarna bortskurna eller fotterna
skållade av rinnande järn. Ja, nu eller aldrig. Det var en
hård strid, hon blev helt blek, darrade, var nära att
falla. Hon måste ta tag i vällarbasens axel, där han
stod vid bordet. Äh, det kändes tryggt att stödja sig
mot någon.
—• Kanske skull ja säg ja.
Basen tog hennes hand. Hon drog den ej tillbaka.
— Då blir dä så, Doris. Om lördag far vi te Falun
å köp ringar.
Ja, så blev det. Vällarbasen kom hem till Doris
med nya skor till Ivar, klappade pojken över huvudet.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
