Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ynkan. Dunsen sken upp en smula. Susannas kaffe
hjälpte alltid mot hans sjukdomar, men dessvärre bara
för en kort tid.
— Tak som bjud. Jaså, dä ska va bra, ja, dä ä nok
lisom ja känn dä iblann.
Snart puttrade kaffepannan på spiseln i köket.
Dunsen kvicknade till alltmer, och när Susanna kom in
med brickan, började gubben få mål i mun. Snart gick
munnen som en stråke på fiolen.
— Se, se, se, dä slutar int väl mä basen å Doris.
Ho ä int lätt te snyte, å han ä en barsker en, å alt
manfolk glor påna, å svartsjuker ä han te naturan, å ho ä
gla i karlfolk, å pengar har han, å snål ä han, å ho ä
utfatti å behöv rigg opp sej, å dä kostar pengar, gick
Dunsen på.
— Va grant kan han ha sett på dä stycke, dä finns
fäll snyggar flek än Doris, skull jag tro, grymtade
Fina med grov bas och mätte en söndagssärk över
bröstet. Hon sydde på ett linne åt en av
ingenjörs-fruarna. Hon sydde, sydde så fingertopparna blödde
ibland.
— Kvinna ho känn konsten bätter än fan, skrattade
skräddarn, ho kan konsten, ho Doris, min själ.
— För den rikti kärlek ä ingen vinn för kall å inget
hav för stort, nynnade Lina, di älska varanre, å ni ska
int gräl på kärleken.
— Vem fan gräl på kärleken, röt Fina och blängde
på systern, men en ska fäll ha sitt förstånn, dä lilla Gud1
har gett en, i all synnerhet om man ä bas å har pengar..
— Hä, hä, hä, ja visst, en ska va förståndi, Lina,,
gycklade Dunsen, int göre som du, kast bort dej.
Men det där tålde inte skräddarn att höra. Han var
med om att skämta om allt mellan himmel och jord,,
med både Gud Fader och fanen, men han tålde inte
att folk sa något om hans båda äldsta döttrar.
— Dä har du int mä å göre, gol han och vart nära
att förlora sitt goda humör.
— Nej visst, nej, ja ment ba väl ja.
— Ideot! mumlade skräddarn.
Nu kom Marga in.
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
