Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Bruket - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid skiftombytet och ingenjör Möller hade kört iväg
honom. Möller var en ung karriärist, som sökte vinna
befordran genom att visa sig överdrivet nitisk och
ordningsam. Han sökte införa militärisk disciplin, och
detta tilltalade inte de gamla bruksarbetarna, framför
allt inte hyttarbetarna, som till stor del voro valloner
och finnar. De käftade mot och gjorde som de ville.
Möller beslöt statuera ett exempel och avskedade
Mar-tellen. Denne vart rasande, söp sig full, kom igen och
började stormskälla på ingenjörn och basarna.
— Du, Möller — for han ut — va fan vet du
egent-lin, din förbannade tunntarm å trappslickare, du va int
påtänkt utå far din, när ja skötte järnverken i Beljen
å Ryssland! Va tusan små silverförgyllda
herrgårds-mamseller dug du till ant än hångle mä bruksfrökna
å göre ungar mä disponentens pigor. Men barnavården
gir du alt fan i! Å töcken en som du ska kom å befall
över oss, gamle brukssmer å vallonhejere å folk, som
kan sin sak, nä så tusan pansarplåta heller, du kan akt
dej för smenävan, du.
Till slut hade Martellen gett Möller en sittopp.
Ingenjörn och basarna hade handgripligen kastat gubben
ut på slagghögarna. Där låg han med brutet ben, då
hyttkarlarna kommo ut. Ryktet om misshandel
började gå, och Möller fick en kväll ett kok stryk av en
hop hyttkarlar.
Någon tid därefter hade en kontorist Vallert, en
liten osnuten högfärdstok och spjuver, men utan någon
mer ovanlig elakhet inombords, bara följande gammal
tradition och vana, flamsat med änkan Godous äldsta
flicka, hon Inga — hon som kunde hela psalmboken
och tre visböcker utantill — och flickan vart snart med
barn. Hon var inte så klyftig, Inga, fast hennes mor
var ett original och ett stycke av ett besynnerligt geni.
När Inga kände sig med barnet, hade hon sagt detta
till kontoristen, men denne hade fräckt svarat, att han
hade inte varit så nära henne, utan hon hade nog
liksom jungfru Maria blivit havande genom den Heliga
ande. Detta hade tösstackarn gått och sagt till folk,
och till slut svor hon på, att den Helige ande var far
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
