Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelser. Han såg också verkligen respektingivande ut
i sitt långa, trelduvna skägg och sina stora brillor.
Hade han icke haft sin krumma, röda näsa, som
ideligen grävde i den lika väldiga mässingsnusdosan,
skulle han verkat en studerad lantjunkare. Vid hans
sida satt hans broder Konrad Pettersson, kallad
Kejsaren, snickare till professionen. Han hade fått sitt
ståtliga öknamn tack vare sina uppåtvridna, barska
mustascher, vars vaxade sylar nådde tinningarna.
Talade hans broder Professorn sakta, en smula docerande,
med avmätta gester och sakkunnig min, så hade
Kejsaren ett så mycket häftigare temperament; hans ord
hade klackjärn och broddar, hans röst lät som en
bul-lerbasares och han gestikulerade som en vädergubbe.
Professorn ville gärna imponera genom sin klokhet,
visdom och opartiskhet, Kejsaren anlade ingen mask,
han talade ur sitt hjärtas fullhet.
Som tredje i laget satt vid det runda bordet en
riddare av becktråden. Albert Johannesson var en liten,
knotig, ilsken skomakare, kallad Jakob Ärlig, Gud vet
av vad anledning. Skomakarn var en hedersman av
första rang, men så häftig till humöret, att han ständigt
råkade i den värsta träta med vem som helst han bytte
ord med. Den fjärde av Kajutans besättning hette
Borglund, bagare, nyss hemkommen från Amerika. Vid
hans sida satt Klas Brand, student från Västkusten,
en av ungdomsförbundets agitatorer, på resa genom
kuststäderna för att uppvigla ungdomen mot det
kapitalistiska samhället, en blek, mager yngling, brinnande
i anden. Slutligen skalden, kandidat Wahlbom, av
god norrländsk familj, rund och röd, godmodig, ett
briljant huvud, ironisk, full av infall och kvickheter,
journalist i arbetaretidningen. Hans husbonde,
redaktören Rosblad, hade en otrolig möda att få ut
tidningen och måste ideligen resa från stad till stad för att
hos fackföreningar och arbetarkommuner tigga ihop de
fattiga slantar, som behövdes till papper, trycksvärta
och veckolöner åt tre typografer och en springpojke.
Under dessa redaktörens resor fick skalden Wahlbom
ensam sköta hela redaktionen: skriva ledare, författa
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
