Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socialist å kvarstår i partiet, men har har avsvurit
Marx, han hyllar Domela Newenhuis, Reclus,
Kra-potkin, tidens verkligt stora andar. Dä kan betyda
splittring, dä farligaste av allt för proletariatet, men
också förnyelse. Hans patos ä den anarkistiska
revolutionen, han hånskrattar med rätta åt alla reformer å
alla organiserade aktioner. Han gycklar mä dom
heligaste socialdemokratiska principer å slungar öppet
Branting å hans vänner i ansiktet: borgarbrackor,
påvar!
Professorn höll på att förlora sitt lugn, när han
erinrades om Brinkes fula slagord. Han skruvade på
sig, kammade skägget, brast ut:
— Fårskalle är han, borde icke få vara kvar i
partiet. Utsår splittring och söndring, river ner, river
bara ner, skäller som en bandhund ...
— Stopp för satan! dundrade Kejsarn. Skäller inte
dom andra också! Dom kallar Brinke för pajas,
operettrevolutionär, dårhushjon. Åh nej, pajas ä Brinke
icke. Han var å ä ett uttryck för stämningar å känslor
hos dä uppvaknande storstadsproletariatet, som genast
vill gå te storms. Dä syntes ve storstrejken härom året.
Dä var första gången blod flöt på Stockholms gator,
men inte den sista.
— Ja, Brinke är en ärlig man, en hederlig man,
instämde studenten. Men han är, åtminstone i vissa
stunder och situationer, en fanatiker, en tändande
fanatiker, en religionsstiftare. Med en sådans styrka och
svaghet. Han är, min själ, en påve själv.
Nu hade den lärde icke lust att tiga längre. Han
ville visa, att han kunde vara opartisk.
— Ja, Brinke är redaktör för veckotidningen
»Branden», ungsocialisternas organ så att säga, och här
förer han nu en dubbel kamp: mot borgarsamhället med
alla dess så kallade institutioner å ena sidan och å
andra sidan mot de socialdemokratiska ledarna. Död
och helvete åt kapitalistsamhället, åt fanders med
ar-betarpåvarna! Detta är hans, om man så får uttrycka
det, fältrop och detta rop slungar han ut från
Stockholm, hans, om man så med en militär term vill
ut
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
