Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Den nya läran - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte kan farbror på allvar mena, att vi skulle
arbeta som i gamla dar nu på bruket, vände sig
löjtnant Rosenörn, en anförvant till familjen Baumgarten
och ingenjör vid ett av Bergslagens många bruk, till
patronen. Då skulle vi allt bli sålda i den mördande
konkurrensen med tyska, belgiska och engelska
järnverken.
Löjtnanten älskade soppor och tackade, då hennes
nåd bjöd påfyllning. Löjtnanten liknade en tapir, näsan
dominerade hela ansiktet. Och vilken näsa! Ingen
rovfågel skulle kunnat framvisa en sådan välvning på
sitt näbb.
— Vi gamla bruksledare äro ju numera omoderna
och ha lämnat godsen i yngre händer, men det tror jag,
att vi måste hålla på, att antingen skola bruken som
förr drivas på patriarkaliskt vis, eller ock få ni ge
arbetarna rätt att bilda sina fackföreningar, ge dem rösträtt,
låta dem bli socialister och dela makten med dem,
maskinerna, de levande tänkande maskinerna, vidhöll
brukspatron Baumgarten med en envishet, som började
irritera de andra herrarna.
— Det där sista går inte alls, nej det måste bli som
det alltid varit, inte ändra ett jota, då ramlar allt, tog
den gammaldags myndige brukspatron Säve på Hofors
till ordet. Säve, ej olik en medeltida prelat, skulle
aldrig tolerera en enda socialist på sitt bruk, aldrig en
fackförening, och aldrig allmän rösträtt. Vill vi totalt
ödelägga vårt gamla älskade Sverige, så ska vi gå den
vägen, mina herrar. Uff!
— Men arbetarna äro ju också människor och
medborgare, tyckte fröken Inez Baumgarten, disponentens
syster, känd för att hysa farliga åsikter och därför
inom familjen på spe kallad »Syster Sansculott». Ni
ska inte tro, att ni i längden kan hejda utvecklingens
gång, och utvecklingen kräver obönhörligt större rätt
och frihet för arbetarna liksom för kvinnorna.
— Jo det där var trevligt att höra, brummade
brukspatron du Rietz från Fagersta, en av gästerna. Du
Rietz var en gammal vallonättling, därtill pensionerad
major, en dråplig typ för den döende bruksaristokra-
6* — Den stora striden
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
