Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6.
Ja, det gick verkligen raskt framåt för klubben. Nu
hade man i köpingen kafé Flamman färdigt, tapetserat
med eldröda tapeter, prytt med August Palms,
Bran-tings, Sterkys, Axel Danielssons, Lasalles och Karl
Marx’ porträtt i breda ramar. Mellan porträtten hängde
symboliska tavlor ur proletariatets frihetstrider. Ovan
dörren satt den frygiska mössan med en krans vykort
omkring med porträtt och sentenser av K. G. Ossian,
Per Algot, Zackris Högland, Adrian, Klas Brand,
Gustav Blom, Birger Vesterström och andra de ungas
ledare. I det innersta rummet, kallat »Det allra
heligaste» hängde en stor tavla föreställande
»Kommunar-dernas arkebusering», och där höllo Filarn och Knallen
sina krigsråd med talare, agitatorer och klubbens
styrelse.
Även en fackförening hade bildats. Ännu var den
icke så stark som klubben, ty alla fruktade avsked.
Bassadör var ordförande och Pung-Göran var
sekreterare. Ja, Pung-Göran och Lisa Jugga voro också vid
Storbruket. »Endast dom som tillbad Gud och
djävulen stannade i den öde byn», hade Masis Knosis sagt.
Han hade också flyttat, hästbytarn, ner till bruket.
Ja, det hade gått för Juggas som för alla de andra
till slut. Inte kunde en bonde i längden fria sin gård
från bolagen. En dag kommo väl bolagsherrarna och
togo trots Karl IX :s papper Juggasgården från
Juggas-släkten. Gubben Jugga lämnade icke gården, han satt
där, tills vräkningsmännen buro ut honom. Där stod
han sen hela natten och såg på, hur hans fäders gård
revs ner, och när morgonsolen brann över
Lejbergs-skallen, stöp han som en stock. Nå, gubben var gammal,
skulle ändå snart dött; bolaget ville bekosta
begravningen, men Lisa Jugga sa nej. Sen fick det bära åstad
till bruket. Ja, Lisa Jugga sjöng och var glad, hon
hade ju sin man i alla fall, och Anna Jugga, modern,
var glad att få komma till Kristoff. Men hon kunde
inte förstå socialismen och klubben. Ja, hon var inte
emot den, men hon höll före, att de där yttre tingen
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
