Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Rebellerna - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bredde sig över hans bröst, som han med ett lätt
koketteri höjde och sänkte under djupa andetag. Ett
silkesbälte med rosigt mönster och silverspänne höll
uppe ett par vida sjömansbyxor, och över axlarna
hängde en blå regnkappa, i vilken han ibland slöt in
hela sin figur alldeles som Karl Moor och Garibaldi
göra på de gamla trycken.
Allas blickar riktades mot dörren och ett sus lopp
genom rummen: Kansas Jack. Sorlet dämpades. Ja,
det var den beryktade Kansas. Vem kände inte
Kansas, ungdomsagitatorn från Göteborg? Han var
snickare, men ingen visste, att han var snickare. Somliga
trodde, att han var skräddare för den tjusiga
rövar-kappans skull, andra att han hade varit cowboy i
Amerika, för hattens och livbältets skull. Det troligaste
syntes mången vara, att han var en revolutionär
kaukasisk prins, en gång kanske rymd från Sibirien,
med sina blixtrande ögon och sitt långa svarta hår.
Kansas svepte Flamman i en halvsluten glidande blick,
tog oändligt sakta av sig den bredbrättade hatten med
jägarfjädern, log ett strålande, triumferande leende,
slog ut med handen, satte den i bröstet, höjde sig som
en fältherre och yttrade:
— God afton, tappra kamrater!
Åh, han kunde konsten att ta sitt folk! Ett sorl
av beundran gick genom rummen, klubbflickorna
skockade sig i ett hörn. Men änkan Godou sprang fram,
tog Kansas i sin breda famn, och ropade med hög röst:
— Välkommen Marått!
Ja, han hölls för att vara ungdomsrörelsens Marat,
inte bara därför att han saknade varje medtävlare i
konsten att läsa Ossians älskade dikt om Marat — åh
ingen kunde som han med salig vällust läsa »Voilå, här
är fullt upp med nackar, voilå låt maskinen få mat»
— nej, hans ansikte var verkligen en kopia av den
franska revolutionens tragiske son. Och likväl var
Kansas ingen särskilt blodtörstig revolutionär. Han
var sträng i talarstolen, han skildrade det nuvarande
samhället med Dantes färger ur Skärseld och Helvete,
men kommen ned från tribunen var han en mild,
älsk
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
