Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Ödet och Doris - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armén, nej ett sånt förslag skulle alla skratta åt. Men
varför kunde inte modern gå in i klubben?
Åh, vad skulle då fadern säga? Då skulle han driva
ut dem båda två, då skulle han väl helt mista
förståndet. Men kunde icke Ivar gå med på arméns möten?
Nej, han ville inte bli en hycklare. Han ville arbeta
och slåss för frälsningen, men inte kunde den döde
Jesus frälsa proletariatet. Det kunde blott den levande
socialismen. Proletariatet måste bli sin egen frälsare.
Krieg syntes efter en tid bli lugnare. Han for inte
ut som förr. Han föll åter in i grubblerierna. Han
tyckte inte om, att Doris gick på arméns möten, men
han slog henne inte för det. En natt kom han för första
gången efter slagsmålet med Vaitsen till Doris. Hon
lät honom komma, men efteråt sved det i hjärtat som
eld, hon kände äckel och leda. Äh, upprorsandan steg
igen inom henne. Hon tänkte på Vaitsen. Hur dömde
Gud i denna sak? Skulle hon vara lydig och förneka
sig, trampa på sitt eget hjärta, denna fördömda rebell?
Eller skulle hon följa sitt samvete, som ropade, att
med sin man, denne inkräktare, hade hon intet att göra,
att äktenskapsbrottet bestod just däri, att hon gav sig
åt honom, som hon icke älskade. Hon bad Gud om
ett råd, hon tiggde om Guds fingervisning i denna sak.
Nästa natt kom hennes man åter till henne. Ivar var
på nattskift i valsverket. Hon sprang upp ur sängen,
slog igen dörren och låste mannen inne i kammaren.
Med sina jättekrafter ryckte han upp den låsta dörren.
Doris kröp ihop mellan spiseln och väggen.
Masmästaren öppnade dörren åt förstugan, grep hustrun
om händerna och kastade ut henne. Därefter stängde
han dörren om sig. Av larmet väcktes grannarna och
skyndade ut i förstugan. Där låg Doris i blotta linnet,
kastad mot väggen, belyst av brinnande stearinljus och
fotogenlampor, som riktades mot henne likt eldvapen
ur mörkret.
— Ja så, dä har gått därhän, sa en.
— Han ä nöjd nu å kör horan på porten, sa en
annan.
— Tvi sån en!
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
