Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Storstrejken - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett skott från Rolf Kock, som såg allt dystrare och
styvsintare ut.
Disponenten dröjde med svaret.
— Nej, det går inte, det kan jag inte.
— Så kan vi inte heller börj arbeta, kom dä ihåg!
— Det blir värst för er, men ni kommer kanske på
bättre tankar om någon tid. Disponenten var alltjämt
lika kyligt lugn och förivrade sig icke. Snarare syntes
han kallare och mera fri från all oro och nervositet, ju
ivrigare de båda arbetarna blevo.
— Disponenten menar, att vi blir mägörligare, när
svälten fått verk en ti?
— Jag litar till arbetarnas eget sunda förnuft, som
skall säga dem, att det inte är någon idé att strejka.
Disponentens nästan iskalla, i reflexionston framförda
ord började hetsa upp Rolf Kock.
— Har disponenten fått Guds tillstånn te dette krig?
röt han och spände ögonen i Baumgarten.
— Låt oss lämna Vår herre utanför dessa strider,
vädjade arbetsgivaren.
— Nä hej, se dä går inte! Dä ä allt han, som
bestäm te slut, envisades Rolf.
— Han lär i vart fall inte ta parti för strejkare och
samhällsomstörtare, tyckte disponenten och kunde icke
låta bli att anlägga en ironisk ton.
— Int heller för den, som ryck brödet ur mun på
kvinnor å barn, inte. Föd mina lamm, sa Frälsarn!
Disponenten svarade icke. Han fruktade en segsliten
teologisk disputation. Teologiska trätor var det värsta
han visste. När melankolikern icke fick svar, vart han
uppbragt.
— Baumgarten kan int svar? Men kom ihåg, att
på yttersta dagen slipp han inte svar. Då ska Kristus
sätt sin ygon i honom å säj: Ja va hungri å du ga mej
inte te ät, ja va nakot å du ga mej inte te skyl mej mä.
Gack bort du förtappade!
Disponenten log ett svagt leende, men svarade intet.
Han gäspade till tecken, att han var trött på samtalet.
Adolf Kock bugade sig och gick mot dörren. Brodern
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
