Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Efter nederlaget - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— En revolutionär fernissa är av ringa värde. Den
som icke har revolutionen i sitt hjärta, socialismen i
sin själ, blir en god borgare, om han vinner tio tusen
på lotteri, försäkrade Barnov milt.
— Oerhört! Detta är en anklagelse, som icke kan
tolereras, tyckte Fikon.
— Alla revolutionärer och framför allt alla
stormfåglar måste vara optimister. Pessimismen och
skepticismen äro kontrarevolutionära begrepp; ämnet är
intressant som diskussionsfråga, tyckte Brand.
Alla yttrade sig utom Hogland, som med ett
sarkastiskt leende lyssnade till den något förvirrade
debatten.
— Själen sitter i magen, retades Gilbod.
Kata, den gamla amasonen, vart röd av harm. Hon
var buddist, och hennes blod började koka.
— Det kan ju hända att din själ sitter i magen,
Gilbod, men min gör det inte, så du vet det. Det är
andens kraft som verkar även i oss, stormfåglar. Utan
ande och själ ingen seger för revolutionen. Den
revolutionära anden skall omforma materien, icke tvärtom.
Jag är optimist, ty jag tror på den andliga kraften.
Ja, de allra flesta voro optimister av det äkta slag,
som alltid ser himmeln blå och marken grön. Man
fortsatte att diskutera om ande och materia, om
revolutionens själ, om magfrågan och Marx, men
pessimisterna visades hem. Någon talade om svårigheter.
Svårigheter? Äro till för att trotsas. Faror? Är icke
människolivet fyllt av faror från vaggan till graven.
Borgarklassen är stark? Vad betyder den mot ett samlat
proletariat. Kungamakten? Några nådår att leva,
namnstämpel för resten. Riksdagen? Kan erövras av
det arbetande folket och göras till ett vapen mot
överklassen. Bonden? Tystnad. Ända tills Bårdaryd bröt
den. Arbetaren bör räcka bonden handen, det är ett
livsvillkor. Brand instämde.
— I helsike, tyckte Fikon, nog klarar vi den här
hyskan utan bondgubbarna.
Någon fann på, att man skulle hämta upp kaffe.
Gallbom och Fikon skickades ned till ölkaféet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
