Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställe, som ännu spökade i de historier gubbarna
berättade för varandra.
Stockholms idoga småborgare hade fordom slagit
sig ned i trakten. Där bodde en gång tröj vävaren
Roos, den omtalade tullsnoken Dahlin, den kände
slaktaren Pettersson, den lustige sjötullvaktmästaren
Hedlund, den karske kramhandlaren Schultz, att inte
tala om kofferdiskepparen Malmgren och hökaren
Eneroth. Numera var det arbetare och sjöfolk som
höllo till här, en hel skara socialister.
Förr klättrade man hit upp genom Munkens
trappor, byggda av och uppkallade efter handlanden
Petter Munk. Senare kallades de Lokattens trappor efter
värdshuset Lokatten, ryktbart genom Bellmans dikter
om »Bröderna och systrarna på Lokatten». Många av
dessa förbindelser hade numera skattat åt
förgängelsen, men ännu vid den tid, då denna krönikas
händelser utspelade sig, voro en hel del av de säregna
färde-vägarna kvar. Vid denna tid buro blott sparsamma
rester av den gamla bebyggelsen vittnesbörd om de
gamla tiderna. Gatorna och gränderna vindlade sig
om varandra, slingrade sig efter bergens formationer,
förbundos genom smala, branta trappor, togo ibland
liksom hopp, försvunno helt plötsligt som uppslukade
av jorden och döko rätt vad det var åter upp på helt
nya platser. Omkring dessa gator och stigar lågo
strödda, som kastade dit av en såningsmans hand eller
vräkta upp av en jättevåg från sjön, en massa små
eller halvstora hus, mest små, av varjehanda stilar,
men alla pittoreska, lustiga. Somliga lågo inne i
skrevorna, tryckande sig in till bergets moderliga barm,
skyddade för stormar. Andra av dessa gamla stugor
och kåkar lågo ute på klipporna, trotsigt utmanande
elementen, oförvägna och sturska. Ännu andra
återigen hade ordnat upp sig i rader och kvarter: låtsades
bilda en stadsformation, försökte hålla rättning i ledet.
Men rätt som det var föll den onde, upproriske anden
över dem, de blevo bråkiga, började boxas och stångas
med varandra, det ena huset hoppade ibland upp på
ryggen av det andra eller den ena fasaden klev
hög
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
