Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 2. Familjen Gall och dess förhoppningar - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Tyst, vad ljuder där i morgonväkten, solig men
sval? x
Stolta stad, nu jag glad
förglömmer ditt prål,
ditt buller, larm och skrål,
dina stolta slott och torn––––-
Movitz blås i ditt horn!
Böljan slår, båten går.
Vem sjunger denna visa där från Stigbergsgatan?
Vad är det för visa? Ack, ännu lever den glade
sångaren. Kanske äro alla andra skalder döda. Om än
visorna leva, de leva oftast utan namn. Men Bellmans
namn lever på folkets läppar i dag som för hundra år
sedan. Och hans sång lever framför allt på Söder.
Åh, den som sjunger i den tidiga junimorgonen är
Anna Gall. Hon tillhör David Bernadotte Galls talrika
familj. Hon är på väg till en av tobaksfabrikerna
bortom Äsöberget, där hon knogar tio timmar om dagen
och förtjänar aderton kronor i veckan. Hon är glad
som en fågel i morgonstunden och hon dansar över
de knaggliga gatorna. Hon känner varje hus, har lekt
i varje berså. Vet historierna om de gamla inbyggarna.
Kan namnen på gränder och backar, är bekant med
de humoristiska gubbarna och karska käringarna.
Hon, som är klubbens muntrationsråd, har dragit en
mängd historier om dem för kamraterna.
Var det någon av rebellerna, som icke kände till
dessa Katarinabergens gator och invånare? Anna Gall
kände dem i varje fall. Hon kände varje sten ända
längst ner på Glasbruksgatan, där italienare,
cirkusartister av alla färger och folkslag, zigenare,
förten-nare, ballongförsäljare, positivhalare och allsköns
andra besynnerliga människor höllo till. Så hade hon
längst ut på stupet Fjällgatan, som fordom hette
Katarina Östra Kyrkogata och dessförinnan lär ha hetat
Galgbergsgatan. Här vandrade hon som i ett
förtrollat land, så hänförande var utsikten och så tjusande
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
