Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhälleligt erkännande. Skulle de gå bort utan att
få se påtagliga bevis? Ack, skulle de inte då känna
det, som om de mödat sig förgäves? Vore det icke
bättre att taga något, om icke allt genast stode att få?
Varför blott detta: allt eller intet? Vore icke vägen
med de många små stegen framåt tryggare än dessa
försök att med storm erövra samhället, som de unga
ivrade för? Vore det icke lika klokt att söka komma
in i fiendens läger och därifrån arbeta vidare.
Revolutionernas tid i betydelsen av uppror, gatustrider,
barrikader, troners störtande, parlamentens
kapitulationer vore förbi. Nu verkade de eftersatta klasserna
genom en låt vara ännu kringskuren rösträtt, genom
sina fackorganisationer, sin kooperation. En lång tid
av fredlig utveckling inom folken, ett sakta inväxande
av arbetarklassen i det bestående samhället, ett stilla
genomsyrande av nuvarande institutioner med
demokratisk anda och socialistisk samhällssyn, samverkan
med vissa borgerliga kretsar och partier för att ernå
de mogna reformernas genomförande — se där de
gamles väg.
Så tedde sig för Klas Brand och hans vänner den
mentalitet och den grundsyn, som numera behärskade
de gamla arbetarledarna: Hövdingen, Verner Klyvare,
mäster Thorsson och deras hela generation med några
få undantag.
Klas Brand hade just haft ordet och framhållit dessa
sina synpunkter i en krets av unga rebeller, samlade
hos Högland till ett samkväm i hans lägenhet på tre
rum och kök, högst uppe på vinden i Vatikanen, den
nyinredda arbetarborgen i hörnet av Barnhus- och
Upplandsgatorna. Högland bodde här med sin unga
fru, sin lilla tös och sin svägerska. Fru Högland var
svart, kolsvart som en spanjorska eller judinna, full
av temperament, häftig, med en utomordentlig
arbetsiver. Hon älskade politiska strider och var städse med
i alla klubbar, på alla möten; talade aldrig, men
verkade i det tysta för sju. Hon såg gärna omkring sig
alla sin mans vänner och anhängare, tog sig an alla
som hörde till falangen, gjorde huset formligen till en
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
