Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Stormfåglarna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöfarare, blekingsk bonde, och knipslug
sockenadvokat. Hans näsa hade vuxit ytterligare en tum och röjde
ett otroligt förråd av slughet och visdom. Gestaltens
tyngd vittnade om hans jordbundna kraft. Den
spelande, forskande blicken ur isgrå ögon förrådde en
fantasi, som icke kände några gränser. Äh, Adrians
själ var fylld till brädden av tallösa projekt och idéer.
Alla väldiga. Alla strömmande ur ett hjärta rikare än
andras. Övermänskliga för andra, för honom
alldagliga, enkla, lätta att realisera. Han skämtade ingalunda.
Han talade blodigt allvar. Han högg själv i överallt.
För honom var demokratin, samhällsomdaningen
förknippad med en serie praktiska åtgärder, som
arbetarna måste förverkliga före revolutionen: de måste
alla bli lika lärda som prästerskapet, lika skickliga
köpmän som borger skåpet, lika goda jordbrukare som
bondeståndet, lika sluga diplomater som aristokratin.
När någon invände, att därmed sköts revolutionen ad
calendas græcas svarade han mestadels: Latoxe, du
är inte kommen till världen för att dröna och dröpja!
Adrian hade talat till punkt, drog en hel bordsduk
ur rockfickans djup, snöt sig så att det rungade. Den
lantlige pastorn hoppade högt, såg sig om mot dörren,
då äntligen Högland fick syn på honom. Högland log
ett gott leende. Äh, kanske kan den där prästen duga
något till, bli en sprängkil i kyrkans murar, en
själa-frälsare på annat sätt än den hedervärda teologiska
fakulteten i Uppsala tänkt sig. Man skall aldrig se till
ytan. Såg han månne själv något ut för denna världen
med sin långa näsa, sin krokiga rygg och sina
spindeltunna ben? Såg Adrian månne ut som en kavaljer?
Hade den halte skräddaren sett något ut för världen?
Sågo dessa förträffliga förtroendemän, som nu styrde
och ställde i Vatikanen med dess växande annexer,
ut som fältherrar? Hövdingen? Ja, han var ju
närmast ett undantag. Ett undantag måste till för att
bekräfta regeln. Högland såg på prästens panna. Den
kan vara en tänkares, en skalds, sade han sig.
Prästen framförde sitt ärende. Högland log mot
honom. Den obeveklige såg rent av deltagande ut. Den
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
