Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Storstadens ansikte - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då mörkman, adjö!
Frihetens stridsmän med strimmor av ditt spö,
med folkets förakt ska din gata vi strö.
Vi ska gömma sen i minnet och i skinnet dina spår,
vi ska eldas av de spårena i kämpande år.
Men nu töar det i vinterland, det stormar och det
slår —
hör, nu varslar det om västan och vår!
3
Medan de unga galgfåglarna till publikens
förnöjelse bedrevo dessa och andra skämtsamma upptåg, där
de borgerliga partiernas ledare grovt smädades och
partihögerns män utsattes för en blott något mildare
drift, sutto Almhagen, Adrian, Högland, Vesterström,
Brand och Gilbod i ett hörn, planläggande
morgondagens offensiv på kongressen.
Det var minsann ganska svårt att enas om
teorierna. Det fanns i denna krets nästan lika många teorier
till samhällets omvandling som det fanns huvuden.
Almhagen var företrädesvis jordsocialist och hade
vissa georgistiska funderingar, men framför allt ville
han törena alla socialistiska riktningar och
strömningar i ett enda humanistiskt förbund, som skulle leda
kampen för allmänskligheten. Hans vingstarka ande
svävade genom alla rymder. Han ville på en gång
kämpa för alla som förtrycktes, för den fattige bonden i
Norrlands ödebygd, för de avskedade arbetarna i
Bergslagen, för de från medborgarrätt utestängda
kvinnorna, för antimilitaristerna, för kineser och indier,
som suckade under Europas våld, för världshushållet,
världsfreden, världsspråket. För universum. Adrian
slogs för den gamla bberala demokratin. Han
struntade i om det var arbetare, bönder eller köpmän, som
styrde, blott landet återfick den gamla demokratin.
Han smädade i drastiska ordalag den maktägande
överklassen såsom en enda stinkande dynghög, den
Gud vräkt ut ur sitt stall och som på vägen till
helve
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
