Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Och båda tillskrevo sig segern - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trä-Pers kraftiga salva gav de gamla nytt mod. Den
store skomakarn i Göteborg, som i sin ungdom suttit
vid Wilhelm Liebknechts fötter och i borgarklassens
fångahus, läst Marx och Engels, hade icke blivit någon
borgare.
— Fastän jag kommit in i riksdagen, är jag ingen
förrädare. Måtte jag dö den dag jag förlorar ur sikte
de socialistiska idéerna och de stora slutmålen.
Ungdomen kommer alltid att önska kraftord. Men vi
måste, om vi vilja höja massorna, ernå reform efter
reform.
Palmen linkade upp i talarstolen än en gång.
— Parlamentarismen har kommit i misskredit hos
massorna. Varför? Emedan partiet kompromissat
liksom de borgerliga partierna! Innan jag går all
världens väg och blir en näve mull, vill jag varna partiets
ledare: man kan vinna framgångar en tid, kanske i
tio, tjugo år, på den taktik, man nu vill slå in på, men
i längden kommer det att gå åt helvete. Men hav tröst!
Går det åt fanders för partiet genom ledarnas
förborgerligande, så fortgår klasskampen, och den skall sätta
nya vapen i arbetarnas händer i de förbrukades ställe.
Hövdingen måste ännu en gång upp. Han talade
med verklig lidelse. Han erinrade om sitt livs kamp.
Om sin socialistiska tro. Om sin tro även på
ungdomen. Men aldrig skulle det gå väl, om ungdomen
ensam skulle råda. För att kunna befalla, måste man
först lära lyda. Livet ger också erfarenheter. Vi som
varit med om att grundlägga och bygga upp
arbetarrörelsens stolta byggnad och värnat den mot fiender
av alla slag, äro måhända icke alldeles bragdlösa. De
unga få välja: med eller mot partiet.
När Hövdingen talat, sprang pojken Gallbom, som
också hade ett mandat från massorna, upp på bänken,
skakade näven mot Hövdingen och ropade:
— Du ska väl få se, gubbe, att det inte ska bli så
lätt att tampas med ungdomen.
Då skrattade kongressen.
7* — Den Töda himmelen
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
