Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 7. Jungfruburen och femtifemman - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga rörelser, en nationalkommitté. Strindberg var den
ende, som icke förrått proletariatet. Den ende, som
trodde på folket. Ja, i sanning, han skulle ha en
na-tionalgåva. Kanske Hövdingen i riksdagen föreslog ett
nationalmonument. Man skulle tala med Hövdingen.
Efter detta märkliga beslut, som Högland och Brand,
Inga Klein och Syster Sansculott gett sitt bifall sedan
de anlänt från Tian, återgick man till litteraturen.
Åh, man borde överge lyriken och övergå till den
stora romanen, det bistra skådespelet. Massorna skulle
tala genom dem. Massorna skulle rycka in i
litteraturen, in på scenen med sitt liv, sitt myller, sin kamp.
Hörde inte litteraturen och klasskampen samman?
Icke blott en enda hjälte, utan många, hundra, icke
trötta män, utlevade vivörer, sängkammar hjältar och
kaféfilosofer. Icke överklassmiljöer, småborgarhem,
bohemliv. Utan arbetet, klasskampen, den politiska
atmosfären, föreningslivet, klubbarnas seder och bruk,
maskinernas surr, tidens verkliga ansikte. Detta skulle
de, stormfåglarnas skalder, ge. Stundade kanske icke
en ny tid? Såg man icke den röda himmelen? Icke
blott en ny politik. Nej, även en ny litteratur!
Carleman log ironiskt. Jaså. Man skulle utdöma den
nuvarande litteraturen!
— Guld luktar icke. Jag ger mig fan på, att somliga
prissar ha bra betalt för att skriva om de stora
förlagens struntböcker, höja små skribenter till skyarna,
menade Pansar. Varför? Inte därför att kritikerna
vore särskilt omoraliska, utan därför att
bokutgivningen, författandet blivit ett stort kapitalistiskt
affärsintresse. Bokförlagen tenderade att bli miljonföretag,
som skulle ge aktieägarna miljonvinster. En bok måste
reklameras upp med alla medel. Reklamen skulle om
några år bli bokförlagens viktigaste uppgift,
reklamcheferna skulle göra författare, liksom de göra
bilmärken, medicinpreparat och andra marknadsartiklar.
Vänta, man skulle få se, hur bokförlagen inköpte hela
tidningar för att disponera deras spalter och
recensenter. Man skulle inte inbilla sig, att radikala
författare skulle bli tolererade. På sin höjd skulle man kasta
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
