Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Ferdons skott - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lar och påkrängda koftor, kolonisterna stänga sina
stugor och spika bräderna för fönstren.
Fiskargummorna vid Slussen se ut som våta kråkor. Stadsbuden
linka dubbelt åldriga under sina drypande bördor.
Flyttlassen fylla gator och gränder med
stockholmarens resande bohag, armt och solkigt i
oktoberdimman. Vargen och Vasatrissan, som hyrt en
utmönstrad kolonistuga under sommaren, flytta åter till
doktor Hjälplös och gubben Loman på »Hotellet».
Hösten är kommen.
Hösten är föreningslivets bästa tid. Klubbar, loger,
föreningar av alla slag sjuda av liv. Folkets hus,
Vik-toriasalen, Söders folkets hus, S:t Pauls- och
Kocksgatornas föreningssalar, alla surrade som bikupor.
Ljuset flödar över de våta gatorna, som återkasta
ljusbältena. Butikerna stråla fantastiskt och lockande,
och i alla fönster i alla hus längs de stora stråken
skiner ljuset. Det konstlade ljuset, höstens och
vinterns kalla sol. Människorna hasta förbi. Allt mera
bråttom få de. Man kan märka det från år till annat.
Allt brådare och brådare. Dubbelt att hinna med mot
blott för några år sedan. Det är som människorna
ville hålla takt med maskinerna de skapat, som
jagades de av de hjul, de själva satt i rörelse. Vidare,
vidare. Ve den som blir efter. Murar-Pelle, som även
var en smula trafikexpert, hade nyss på ett möte
påstått, att snart skulle bilarna bli fler än hästarna. För
få år sedan drogos spårvagnarna av hästar, nu susade
de fram, dragna av en osynlig hand. Lazarus,
veteranen, hade skrattat åt muraren. Såna dumheter! Han
som varit kusk i femtio år visste, att hästarna aldrig
kunde trängas undan.
De gamla gatorna försvunno. Nya breda
boulevarder skuro sönder de ärevördiga bergen. Staden
liknade en jättevarg som äter utan rast, som slukar allt
i sitt grannskap. De gamla namnen försvunno från
gator och gränder. Ej ens kyrkornas frid lämnades i
helgd. De dödas vilostäder förvandlades till gator och
tomter. Maskinen, hjulets ande, triumferade.
Kapitalismens själ fångade allt och alla. Aldrig såg man
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
