Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 1. Ferdons skott - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hennes lilla kupa på Västmannagatan, som palavern
hölls — läxade upp honom.
— Välkommen du elaka demagog! Nu skall du allt
få stå till svars för dina synder. Du är ute och åker
igen i borgarpressen! Jo, du är fin du!
Faran log med hela ansiktet, slök kaffet i ett drag,
sedan han stoppat munnen full med pepparkakor.
Sedan gick han ut i kokvrån och tog in en hel vetelev,
åt under tystnad som om han inte sett mat på flera
dar. Varefter han yttrade:
— Störde jag? Hade ni någon högpolitisk
konferens?
Kata luggade honom.
— Just vad vi hade! Pansar har inte varit hemma
på flera månader. Nu söker jag ge honom en lektion
i den nyaste tidens historia. Var var det vi var, när
det där odjuret kom.
— Du var vid högerns sorgsna hjärta, skrattade
Pansar.
— Ja, visst. Jo, låt oss minnas, att de klasser och
kretsar, som nu ana att deras härskarmakt är till
ända, regerat detta land i flera hundra år, att de
identifierat riket med sig själva och djupt misstro allt som
kommer från det stora folkdjupet. De frukta för sin
egen välfärd, sina ekonomiska privilegier, sina
kulturella företrädesrättigheter men också för det helas
välgång.
— Det tror j ag inte, avbröt Faran.
— Demagog! Jo, dom tänker så här: ginge makten
ur de få utvaldas händer, vart hamnade den till slut?
Denna gång hos liberalerna och radikalerna, som ju
är farliga nog, men nästa gång kanske hos oss,
socialisterna, oss packet på gatan. Vad kan detta, enligt
deras mening, betyda annat än kaos, ofärd, sönderfall,
kanske öppen revolution, republik, giljotin?
— De ha naturligtvis onda samveten! hördes
Pansar.
— Tänk om de förtryckta skulle taga hämnd för
sina lidna oförrätter! ropade Faran och ögonen
brunno.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
