Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 2. Hovrättsrådets dilemma - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben var snål och knappt unnade sig maten, tog
han icke högre hyra än tio kronor i månaden av
fruktan att icke på domedagen kunna fria sig för ocker.
Nu hade det emellertid gått så, att Maja Gall fått
en fästman. Han hette Leonard Prins och var
snäll-presstryckare hos Norstedts. Han var en skötsam
pojke, inget utseende just, men vad gjorde nu det,
trubbig och kantig, ack, det finns värre fel. Han var snäll,
Prinsen, men ett fel hade han: han var inte klubbist.
Han tyckte, att det var nog att tillhöra fackföreningen.
Klubbarna var för sådana, som skulle bli agitatorer,
riksdagsmän och påvar, men åt det hållet låg inte
hans ärelystnad. Prinsen drömde om ett hem, där han
hade en hustru och ett par ungar, en fiol, en
grammofon, en klocka, som spelade gubben Noak varje
tolvslag och så en kolonistuga med en bit jord att få
gräva i och ärtsängar att skörda.
4
David Bernadotte Gall blev på sin ordförandestol
allt mer bister. Han kramade klubbskaftet så hårt,
att knogarna vitnade och det spruckna skaftet
knakade. De grova, burdusa hamnarbetarna, som eljest
fruktade varken fan eller trollen, stucko sig undan för
hans bistra blickar. De som hade ordet i den viktiga
frågan om avtalets uppsägande stodo där stammande
och rädda och kommo ingen vart. De som icke hade
ordet tittade i golvet eller borrade blicken mest i
väggen, där Hövdingens och Palmens porträtt hängde i
sepiatryck på ömse sidor om katedern. Till slut
avstannade diskussionen alldeles. Utan att ordföranden
märkte det. Han satt som en vredgad gud.
— David Bernadotte, rider dig satan eller har
gall-blåsan spruckit? ropade nedifrån de sista bänkarna
förre kolingen Niklas Larsson, kallad Biåsmoster,
numera en i allo hedervärd man, nykter, pålitlig, en god
och trogen medlem i fackföreningen. Men alltjämt
något frispråkig och självsvåldig till sin natur.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
