Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro nu så uppretade av den bistre krigsvännens ord,
att de endast under protester läto honom fortsätta.
Men doktorn lät sig icke bekomma. Han gick på i
ullstrumporna med ett mod, som i sanning var
utomordentligt.
— Fienden är Ryssland, men man får icke glömma
Norge. Norge är en vasall under England, och vi måste
räkna med detta land som en eventuell fiende. I
förening med Ryssland kan Norge också gå emot oss.
Man kan aldrig lita på norrbaggarna. Låt oss icke
glömma skymfen 1905!
— Det var ingen skymf! skrek bagar Danton.
—- Hur länge ska vi tåla dessa krigsprovokationer?
ropade studenten Lundbom.
— Herr ordförande! För satan, ordföranden! Han
är ju en landsförrädare! Häkta honom! skrek Melker
Simson, fäktande med armarna. Det höll på att bli
tumult på galleriet. Ordföranden satt lugn som en
kogubbe, lät stormen rasa ut, knackade och bad den
något förvånade storsvensken fortsätta.
— Må vi aldrig glömma 1905! ropade talaren åter
med stentorsstämma och skulle fortsätta sitt tal.
— Vi glömmer aldrig 1909! kom det i korus från
galleriet och den vänstra sidan av Cirkus.
— Tror du vi är åsnor, gosse! dundrade
Murar-Pelle.
— Pang! Ordföranden slog klubban i bordet med
en skräll. Det är doktorn, som har ordet, kamrater!
Jag antar, att vi äro kapabla att höra vem som helst,
om det så vore den lede själv!
Allmän munterhet, skratt, glada ansikten, försonlig
stämning och tystnad.
Asiafararen slog ut med armen, tagande handen
från bröstet, där den vilat över hjärtat, som om han
velat sätta detta i pant på sina ärliga avsikter. Så
deklamerade han:
Och ropade trenne grannfolk: Glöm
den storhet du bäddat i jorden!
Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
