Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 3. Duellen på cirkus - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er nöd. Ni skulle ha tänkt på oss litet tidigare. Då hade
vi kanske haft något att försvara.
Mannen i talarstolen tog sannolikt den korpulente
smeden för en fet förtroendeman och brusade upp.
— Det är en blodig skymf mot våra arbetare att på
deras läppar lägga de tomma och lögnaktiga orden av
Marx: arbetaren har intet fädernesland. Får
arbetaren tala för sig själv, skall han medge, att han har
åtskilligt att försvara. Drar han ingen vinst ur
malmgruvorna, skogarna och vattenfallen?
— Nej, men jobbarna gör det! skrek i falsett
bokbindare Olsson, kallad Svanesången, han åt vilken
läkarn sagt, att han blott hade en lunga kvar och
måste på sanatorium.
En åska av applåder rullade genom
cirkusbyggnaden.
•—■ Har icke folket en milliard på sparbankerna?
ropade mannen i talarstolen, försökande överrösta
åskdånet.
— Nej, men på pantbankerna! svarade ekot från
högsta raden, där den träbente skomakaren Samuel
Gall, kallad Cerberus, hade sin plats.
— Edra röda fanor skola brännas på bål av den
ryske tsarens gendarmer, edra Folkets hus skola
stängas, edra gator genljuda av taktfast tågande
fientliga soldater. Därför måste vi rusta. Vi måste utrota
begreppet neutralitet. Våra ledare ridas av
uppskovs-djävulen och segla efter de juridiska argumentens
kompass. Men värjan skämtar inte •—■ i krig gäller
ingen advokatyr. Den som vill leva ...
— Talaren bör stoppas i graven! hördes den ettrige
Borglund, och det lät som då en fräsmaskin sättes i
gång. Blek, darrande av harm reste sig på den högra
sidans främsta bänk hovrättsrådet Bergulf.
—- Hysch! Hysch! ropade han.
— Tig, gubbdjävul! kom ett ursinnigt svar från
taket, där Målilla-Pelle ledde klacken.
Hundrakilojätten knackade i bordet och bjöd ånyo
lugn. Må ingen förarga sig! Ordet är fritt i denna sal,
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
