Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 5. Galls stora dag - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade nu varit ordförande i femton år jämt. Det blev
ju ett dubbel jubileum. Alla fingo guldklockor efter
femton till tjugo års tjänst i rörelsen och allra senast
på sextioårsdagen; de flesta på femtioårshippan. Nå,
så måste han bjuda grannarna. Eljest skulle de tycka
illa vara. Så hade han sin lilla trädgårdskoloni vid
Hammarby sjö. Där hade han två grannar, som alltid
visat honom aktning och vänskap, bjudit på jordkyld
pilsner de varma sommarsöndagarna och toddy de
kyliga lördagskvällarna i september. Han måste nog
kosta på femtio kronor förutom fredagslönen. Han
räknade och kalkylerade, ty han var ingen slösare.
Nej, det gick inte med femtio. Han måste ta sextio.
Han brukade aldrig tala med Ann-Kristin om
pengarna, hon visste inte hur mycket han hade. Men nu
sporde han, om hon trodde att det räckte med sextio. Hon
blev alldeles förskräckt. Sextio! En hel förmögenhet.
Han var då galen. Så började hon räkna. Tjugutvå
personer. Mat, pilsner, brännvin. Hon skulle ha
köttbullar, bruna bönor, äggpannkaka, sviskonsoppa. Före
maten kaffe med sockerkaka. Efter maten kaffe med
sockerkaka. Så skulle det vara två flaskor portvin och
tre buteljer punsch för bålen. Arrac till och cigarrer.
Han föreslog tioöres cigarrer. Men Ann-Kristin sa, att
alla cigarrer smakade lika illa, så det kunde räcka
med sexöres. Hon skulle köpa en tom cigarrlåda med
tioöresetiketten på, så komme alla att tro, att det var
tioörescigarrer de fingo. Nej, det ville inte David.
Hederligt ska det vara eller ingenting alls. Hon låtsades
ge sig, men föresatte sig att göra som hon tänkt. Gall
var då ingen ekonomist, som hon brukade säga.
Nå, så skulle det ju vara smörgåsbord förstås. Hon
räknade efter margarinpriset, men gubben ville ha
smör. Ska det va, så ska det va, tyckte Gall. Han ville
inte, att någon skulle prata på baken om honom. Nå,
där gav hon uppriktigt med sig. Det blev ju hon, som
finge skämmas i den punkten.
Hon räknade och fick det till fyrtionio kronor. Han
gav henne en femtilapp. Det var den största sedel hon
någonsin haft. Nej, tack. Hon ville ha tior. Växlade
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
