Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Källaren Tre Remmare sutto Adrian, Högland,
Brand, Nerberg, bagargeneralen och åtskilliga andra
vänstersossar. Några bondetågare, ledsagade av en
flock glada studenter med försvarsknappen i
rockslaget kommo med buller och bång in genom dörrarna.
— Förbannade teaterbönder! kraxade Vita Olle, ty
han var med i rebellaget.
— Fy tusan, här luktar ryska sågfilare, jamade en
av studenterna, som hört Vita Olles välkomsthälsning.
Adrian for upp, blek som lärft i synen. Högland och
Brand drogo honom ned i stolen, lugnade jätten.
Om en stund kom en student fram och bad att få
skåla med Högland.
— Har aldrig sett en sådan imponerande näsa förr,
tillåt mig en skål, herr uppviglare!
— Dra åt helvete, filosofie ligist! röt Melker
Simson, reste sig och gav studenten en knuff, så han
dansade runt och lomade iväg till de sina.
Det höll på att bli krakel, men hovmästaren gick
emellan och stiftade fred. Stickorden flögo alltjämt
mellan lagen. Småborgarna, som sutto mellan polerna,
sågo först roade ut men lomade sedan iväg eller
rycktes med i knivkastningen. Ofta blevo de sins emellan
oense och skällde ut varandra. Somliga voro liberaler
och höllo med Staaffen, andra voro rojalister och höllo
med kungen, Asiaten, Frykberg och Nyberg,
bonde-tågsledarna.
Vid ett bord sutto sotarmästar Kråka, buntmakar
Hård, hökar Andersson-Prång och skeppar Hudding.
De voro goda vänner sen många år och hade ett
trevligt toddylag. De skildes som ovänner för evigt denna
kväll. Det började med att sotarmästarn, som var
liberal, sa att Frykberg var en humbug och Nyberg en
fähund, som ville ha mer militär, för han var
arméleverantör. Buntmakarn, som bar försvarsknappen,
svor att skulden till allt bråk i riket var Staaffen, som
hotat avsätta kungen. Hökarn skulle stifta fred, men
råkade klämma till riksdagen i förbifarten. Skepparn,
som stått på en liberal vallista, tog illa vid sig, och
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
