Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot sig självt. Son reser sig mot far, syster mot bror.
Klass står mot klass, stånd mot stånd. Det är oro och
vånda i tiden. Endast Herren Gud och Sveriges
bönder kunna försona och förena de fientliga.
— Till denna oro ha de rika och mäktiga skulden.
Tänk på alla tusen orättvisor, plågor, brott, som de
starka begått mot de svaga. Därför går jag med de
fattiga.
— Det är riktigt. En var skördar, som han sått.
Och en var går dit hans samvete bjuder. Du går med
socialisterna, och jag går med bönderna. Du vill strid,
jag vill fred.
— Skulle icke egentligen arbetarna och bönderna
hålla ihop? Hålla hop mot herrarna?
— Den dagen kommer, min son. När faran blir
riktigt stor, så randas den dagen. Men ännu äro
arbetarna för huvudyra och deras läror för konstiga. När de
få rot i jorden som vi, då är tiden inne att skapa detta
förbund, och det blir oövervinneligt.
— Är det icke också så, att bönderna äro allt för
jordbundna, icke se den nya dagen som gryr, icke
förstå den nya tidens krav? Äh, far, något förestår,
något är i antågande. En storm, en brand, en ny epok i
historien. En väldig revolution, som kastar allt i
stöp-sleven. Ett nytt samhälle, nya människor. Det är på
detta jag tror, för detta jag lever.
— Tag det varligt, min son, jorden är gammal. Den
har upplevat mycket. Den är som den var för tusen år
sedan. Icke rubbar du den en tum ur dess bana, den
bana Gud gav den. Inga nya samhällen komma
flygande med vingar genom luften. Inga nya människor
springa färdiga ur verkstäder och fabriker. Allt nytt
växer ur det gamla, sakta, varligt. Nya liv födas ur
mänsklighetens sköte, alla lika dem som förut blivit
födda av jordiska kvinnor. Vind, storm, brand,
revolution — till vad gagn? Så vitt inte Gud har en mening
därmed.
— Om han nu hade det?
— Så blir du, blir ni alla blott redskap i hans hand.
Och komma icke en hårsmån längre än han vill.
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
