Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lekte med folkets och riksdagens rättigheter? Nu
var det bra för de liberala att ha arbetarpartiet som
ett stöd bakom sig. Vad skulle demokratin kunna
sätta upp emot de rikas och mäktigas starka front
annat än Sveriges arbetare? Den liberala regeringen
vacklade av den stöt, som på borggården riktas mot den.
— Låt den ramla, tyckte Högland, den har icke
förtjänat ett bättre öde; endast arbetarklassen kan på
allvar ta upp kampen mot borggårdsmännen.
— Icke splittring utan enighet. Samling längs hela
vänsterfronten förkunnade Hövdingen och skyndade
till de vacklande liberala linjernas undsättning. Han
var i detta ögonblick hela folkets ledare.
Hövdingen stod i den talarstol, varifrån han själv i
snart tjugu år kämpat mot herremakten och varifrån
före honom Adolf Hedin, Mankell, Karl Ivarsson, Sven
Nilsson i Everöd och många andra folktribuner lett
striden för folkmaktens sak och seger. Han syntes mer
än vanligt allvarlig och kämpalik. Dödstystnad rådde
i kammaren.
Han började med att citera stycken ur kungens tal
på borggården, det där om »min armé», om
»oeftergivliga krav» etc. Hans röst hade en mörk, koppartung
klang, djup och klar på samma gång.
— Det är toner, som vi icke känna igen; de höra
icke hemma inom den författning, som är vårt
gemensamma arv från förgångna tiders strider mot
absolutistiska tendenser. För närmare hundra år sedan tog
den bernadotteska dynastins grundläggare —
glömmande att han själv var en revolutionens son —
intryck av den heliga alliansens tidsålder, satte sitt
personliga »jag» mot folkets vilja. De som gått före oss i
Sveriges riksdag ha måst kämpa mången hård dust
för att bryta dessa personliga regementen. Sveriges
riksdag och folk vilja icke veta av något återfall i
gångna tiders kungamaktstoner.
Här brusade ett mäktigt bifall Hövdingen till mötes
från kammaren.
— Och den regering som sitter, sitter icke med stöd
av en kunglig viljas önskan utan med stöd av andra
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
