Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 8. Bondetåget - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
git sig fritt och skyndat ut på gatan. Alla skulle vara
med i det stora tåget. Alla.
Det var en kall, klar och frostgrön februaridag. Det
var en vardag, men det kunde varit en söndag. Det
stora larmet hade dött bort.
Längs alla gator hade arbetarna redan vid niotiden
på morgonen rört sig upp mot Norra Bantorget. Torget
var efter en timme svart av de myllrande
folkmassorna. Hela Torsgatan fylldes ända upp mot Rörstrand.
Ständigt strömmade nya massor till. Det såg ut, som
om hela Stockholm skulle vara på benen.
Vid tolvtiden hade tåget satt sig i rörelse. I spetsen
efter den gamle jätten Bruzell, som bar tågets enda
fana, arbetarkommunens härjade relik från åttiotalet,
syntes Hövdingen, Klyvaren, Mäster Thor, smeden
Wahl, Högland och Klas Brand. Den senare var just
vald till arbetarkommunens ordförande. Rimfrosten
glänste i mustascherna på Hövdingen och Mäster Thor.
Klyvaren såg mer än vanligt bister och tung ut. Den
tjocke smeden grubblade på sitt tal till Staaffen, ty
han skulle till regeringen överlämna tågets, massornas
krav. Höglands ögon spelade av triumf; han älskade
dagar som denna.
Arbetartåget marscherade.
Där linkade gamle Mäster Palm.
— Vänt litt, vänt litt! ropade han, ty han hade icke
så lätt att följa med, när tåget svängde in på en ny
gata och stegen togos ut i yttersvängen.
Där sprang gubben Eriksson, han Lazarus,
mjölkkusken, hos vilken Axel Danielsson en gång bott.
Lazarus hade gamla ben och korta och måste småspringa
hela vägen. Där kom David Bernadotte Gall i teten
för hamnarbetarna. Säker, högtidlig, medveten om
dagens vikt och betydelse. Vid hans sida gick
Ann-Kristin; det var första gången hon deltog i en
demonstration. Men i går kväll hade Gall klappat henne
på skuldran och sagt:
— I morrn, Ann-Kristin, går du med i tåget.
— Om det är så viktigt, så inte sviker jag, inte.
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
