Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Än längtade hon våldsamt efter barnet. Hon var
viss om att det skulle bli en gosse. Det var hennes
barn. Icke hans. Han hade ingen del i barnet. Han
fanns icke mer. Gossen skulle aldrig få höra något
om fadern. Men när han blev stor och frågade? Skulle
han fråga, om hon bad honom att icke fråga? Om hon
teg, skulle han tro henne om ont då? Skulle hon få
skulden? Hon längtade efter honom. Han skulle bli
hennes glädje. Hon skulle leka med honom, arbeta
för honom, känna sig stolt över honom, när han blev
stor. Han skulle ge henne ersättning för den vånda
och smärta hon nu led.
Än kände hon en förfärlig ångest. Det var ju hans
barn också. Hurudan skulle gossen bli? Skulle han
bli lika trolös som fadern? Kanske skulle han lämna
henne, förråda henne? Vilka sorger beredde icke ofta
barn sina mödrar! I all synnerhet pojkar. Tänk om
han skulle förakta henne! Då vore det väl bättre, att
barnet föddes utan liv. Hellre vad som helst än detta.
Bättre då, att hon själv med sitt ofödda barn ginge
under. Åh, kanske blev det en flicka. Det vore lättare.
Men hon var viss om att det skulle bli en pojke. Han
skulle bli stor och stark, en riktig bjässe, som skulle
kunna lyfta henne på sin rygg.
Så kastades hon mellan hopp och fruktan,
våndades och gladdes. Hon grubblade, orkade inte arbeta.
Hon försökte lära Karin. Det gick just icke så fort
eller så bra. Hon hade sina tankar på andra håll.
Karin undrade, hur detta skulle gå. Det blev allt
knappare om slantarna. Sista tiden hade de inte mycket
att leva av.
Inga förebrådde sig, att hon tagit Karin från
kontoret. Hur skulle detta sluta? Vad skulle Karin leva
av, medan Inga låg på barnbördshuset? Åh, det skulle
nog klara sig, menade Karin. Hon skulle höra efter,
om inte arbetsförmedlingen hade platser. Karin var
vid gott mod och Inga fick slut på den gnagande oron
för hennes skull. Hon var också vid gott mod, när hon
for till barnbördshuset.
13* — Den röda himmelen
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
