Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenen: Hindra? Kriget är en maskin. Sätts den
i rörelse, går den, till ångan är slut.
Postfröken: Gud så orätt!
Professorn: Här är icke fråga om moral utan om
naturlagar.
Studenten: Men rätten!
Professorn: Rätt och orätt bita varandra i stjärten.
Amandus Livssmeden: Himmelen är röd som blod.
Världsbranden är nära. Fallen till jorden i säck och
aska. I mäktiga och Guldets män, lyssnen innan det
är för sent. Alla troner skola falla.
Kaptenen: Stackars tok! Men det blir nog fler som
bli tokiga på den här historien.
Hökarn: Det blir nog fred, bara dom skrikit och
hotat en stund.
Kaptenen: Inte den här gången. Nu är det min själ
allvar.
Människorna kommo och gingo, sprungo förbi,
vände om och stannade, läste och sade några ord,
skyndade i väg till sitt arbete, sin kärlek, sina affärer,
funderade och filosoferade, svuro och domderade, gingo
in att prata på krogarna, läste tidningarna, undrade
si och undrade så.
Var voro de som handlade?
6
Folkets hus var ett sorlande människohav. En
oerhörd spänning låg över den varje kväll till långt in
på natten kvardröjande folkmassan. Flockar, grupper,
arbetslag stodo över allt inbegripna i samtal. Talare
avlöste varandra på balkongerna. Somliga meddelade
de sista telegramnyheterna, andra höllo anföranden
mot kriget och kapitalismen. Alla frågade. Ingen
visste besked.
Bagar Danton klev upp på en balkong i hallen, het,
lidelsefull, upprörd. Han stammade, röt, ibland
stockade sig rösten av vrede och undertryckt gråt.
— Kapitalisterna släpper lös helvetet över folken.
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
