Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kommer du inte och betalar i morgon, så
skickar jag polisen på dig, din slyna, hade magasinsfrun
i det stora butikshuset skrikit efter Karin en dag, då
hon gick förbi.
— Akta er för den där, hon bedrar folk, skrek
ba-garfrun på hörnet.
De började få dåligt rykte. Folk trodde dem om
varjehanda. Inga arbetade dag och natt på den
kappa, Karin halvvägs förstört under hennes bortovaro.
När hon hade den färdig gick hon till
damskräddaren på Götgatan med den. Denne var ursinnig över
dröjsmålet och förklarade, att han inte ville ha
vidare med henne att göra, helst som kappan inte var
efter måtten. Hon borde skämmas att förfara så med
andras egendom. Hela hans etablissement bleve ju
lidande på detta slarv och kom i vanrykte.
Inga hade hoppats komma hem med en bra slant
och kunna betala de arga fruarna och återställa sitt
och Karins goda rykte. Nu hade hon fått ovett, men
inga pengar. Och nu måste hon söka en ny
arbetsgivare.
Hon knep ihop läpparna. Nej, nu sannerligen skulle
hon inte ge sig. Så besynnerligt, tänkte hon, jag har
ju fått två barn. Inte kunde hon ge upp då. överge
sin egen pojke. Äh, hon var väl inte en sådan
stackare. Pojken var ju hennes högsta glädje. Hon
kunde ligga och kyssa honom, låta honom kravla på
bröstet, lyfta honom i höjden, smeksamt daska honom i
stjärten, sjunga vaggvisor för honom, fast hon inte
hade någon vagga utan bara en margarinlåda, som
hon klätt med gamla stuvar och lappar.
Hon beslöt, att ta i med nya krafter. Hon gick in
till bagarfrun, för att förklara saken. Men gumman
var misstrogen. Jaså, hon hade fått en unge. Jo, ja.
Och så mist sin plats. Ja, ja, det hade väl sin orsak.
Men i alla fall — hon skulle få kredit två dar till.
Men inte skulle hon skicka den där flickan Karin,
som bodde hos henne. Hon var då en lurifax. Hon
lovade varje dag alldeles säkert, att nästa dag skulle
hon komma och betala. Men inte kom hon inte.
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
