Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 9. Den röda himmelen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktade, att hon alldeles skulle bli utan betalning, om
hon inte lät Inga arbeta av skulden. Timme efter
timme gick, och Karin hördes inte av. Inga blev allt
oroligare. Hon gick ut och sökte henne runt hela trakten.
När hon kom hem, låg pojken och skrek.
Plötsligt blev hon lugn. Karin hade en gång
berättat, att hon hade en faster, som var portvakt på
Östermalm och hade en styvson, som var kontorschef.
Flickan hade väl gett sig dit för att höra, om inte den där
styvsonen kunde skaffa henne en plats.
Hon hade äntligen somnat. Klockan var väl fem på
morgonen, då Karin kom. Karin hade gått på tå, tyst,
hon ville inte väcka Inga. Men Inga, som sov oroligt,
hade vaknat. Det var sommar och således ljus dager.
— Så sent du kommer. Det är full dag. Var har du
varit?
Karin vände sig bort, svarade inte. Gick i säng. Inga
undrade, varför hon inte svarat. Hon var väl alldeles
uttröttad. -Nå, hon var glad, att flickan var tillbaka och
att ingen olycka hänt henne. Inga somnade och sov
över tiden. När hon vaknade, var Karin uppe och ute.
Innan Inga fått kläderna på och ansat barnet, kom
Karin igen. Hon hade en hel massa färskt bröd från
bagarbon, ett par paket sovel, en hel kanna mjölk.
Inga bara stormtittade.
— Nu är du oförståndig, Karin. Var har du köpt
de där sakerna? När tror du vi kan betala dem? Du
vet, att vi är skyldiga de andra här omkring.
Karin svarade inte. Hon bullade upp och dukade
fram.
— Nu ska vi festa, Inga.
— Vi ha inte råd att festa, barn.
Karin log. Efter en stund sade hon:
— Jag måste se dig glad, Inga. Jag står inte ut med
detta tillstånd. Du har ju inte mjölk till barnet ditt!
— Men så oförståndigt du köper. Vi måste ju betala
de andra först, innan vi sätter oss i nya skulder.
— Vi ha inga skulder, ropade Karin häftigt.
Inga förstod ingenting. Plötsligt kom hon att tänka
på, att Karin varit borta hela natten. En fruktansvärd
407
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
