Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilja att handla, att offra; själ det är mod att våga.
Ja, att äga själ är att ha mod att våga. Varför vågade
icke den tyska socialdemokratin störta kejsaren i juli
1914? Därför att den saknade en själ. Varför störtade
icke Rysslands arbetare tsaren och de ryska
generalerna, som listigt framprovocerat den pågående
människoslakten? Ja, varför? Liebknechts protest var en
handling. Jaurès’ martyrdöd var en handling. Mac
Donalds nej var en handling. Lenins paroll var en
handling. Men alla de andra?
Åh, varför döma? Dömen icke. Vem kan veta vad
man själv skulle gjort? tänkte han.
Skulle då allt vara hopplöst? Går allt i en cirkel?
Nej, så kunde det icke vara. Han hade som ung gosse
gått ut i världen för att få svar på frågorna, de stora
frågorna. Han hade gått dit, där man ställde de
djärvaste frågorna, stred för de högsta målen, trotsade de
största farorna. Först övermodigt, sedan eftertänksamt,
slutligen ödmjukt hade han visat tillbaka religionens
och den idealistiska filosofiens svar på frågorna. Han
kände djup respekt för de lärdas tankar, men de
tillfredsställde honom ej. De födde, deras läror, ej längre
kämpar, gåvo icke ande; nej han var vissare än
någonsin därom, att hos de besjälade massorna, hos de enkla
människorna, som trodde på en stor sak och en stor
kraft, låg räddningen. Många sade, att kriget var en
stor handling. Men vad stort kunde väl ligga i att
släppa löst ett vidunder? Icke draken utan S:t Göran
måste vara hjälten.
Så långt hade Stig Bårdaryd kommit i sina
reflexioner, då han stördes av ett allt häftigare samtal mellan
ett par av medresenärerna. Bårdaryd måste mot sin
vilja lyssna, ty de samtalande tvistade delvis om
samma frågor, som han själv haft i sina tankar.
De båda disputerande sutto snett framför honom i
den andra avdelningen av samma kupé. Den ene, den
häftigaste, såg ut att vara en arbetare eller en
småbrukare. Det syntes på ansikte, händer och kläder.
Valkig, senig, märkt av väder och vind, mager; slitna men
hela och väl hållna kläder; grova skor, lappade och
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
