Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finna den starkaste viljan till fred till varje pris. I
Stormfågeln hade han skrivit en artikel före
fredskongressen, i vilken han motiverat storstrejk som medel
att förhindra ett eventuellt svenskt anfallskrig. Hedén
hade stora sympatier inom den litterära och lärda
världen. När hans resliga gestalt blev synlig gick en
sus-ning genom journalistbänken, över hans läppar flög
ett lätt ironiskt leende.
Sist bland de tre anklagade kom anarkisten
Hokers-lund, en av Brinkes lärjungar, en självlärd, begåvad
ung arbetare, redaktör för den ungsocialistiska
tidningen Branden. Han hade ett blygt och stillsamt sätt,
en vek natur, ett lyriskt temperament. Han hade mörkt
lockigt hår och stora mörka ögon i ett oskuldsfullt
barnaanlete. Liknade mera en skald, en psahnist än
en rebell.
— Sån vacker gosse! utbrast en av de förnäma
damerna bakom journalisterna.
När Hokerslund vart synlig vid domarskranket, reste
sig bagare Danton, som satt i åhörarebåset, och ropade
med sina lungors fulla kraft: leve anarkismen, leve
freden! Domaren reste sig, askgrå i ansiktet, och
förklarade, att han skulle utvisa alla åhörare, därest
demonstrationer ägde rum. Han vinkade på ett par
poliskonstaplar och den stackars bagaren fördes ut.
Att den unge Hokerslund blivit anklagad kunde
ingen förklara. Visserligen hade han varit en av
talarna på kongressen, men han hade avvisat varje tanke
på våld och uppror, ansett en mobiliseringsstrejk
ogenomförbar och ställt sig tvivlande till tanken på en
generalstrejk. Hans kamp mot kriget låg mera på det
etiska och moraliska än på det organisatoriska planet.
— Samhället behöver korsfästa en stackars fan ur
alla de läger, som bekämpa krigsmaskinen och sålunda
även få tag i ett offer ur anarkisternas. Han har i alla
fall talat på den revolutionära fredskongressen.
Därmed basta! Vad han sagt betyder mindre. Begriper du?
Det var Klas Brand, partisekreteraren, som i
åhörarebåset viskade dessa ord till sin vän Bårdaryd, som för
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
