Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 1. Krigets ansikte - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätt; han var snart bara skinn och ben; av
kärleks-paketen, som modern sände, kom blott vart fjärde
fram, »de andra fyllde väl magen på någon annan
hungrig sate».
Fru Müller hade, sedan Friedrich ryckt i fält,
nödgats flytta till en mindre lägenhet och hyrt det ena
rummet av den unga familjen Gall.
December 1915 upphörde breven från Friedrich. Fru
Müller blev orolig, men konsulatet tröstade med att
postgången i Polen var dålig, dessutom pågingo
truppförflyttningar. Inga brev äro goda brev. Men fru
Müller greps av allt starkare oro med varje dag som gick.
I januari kom ett brev, men fru Müller såg genast
av utanskriften, att det icke var från sonen. Brevet
var emellertid från Friedrich, ehuru skrivet av en
sjuksyster på ett av fältlasaretten. Friedrich skrev, att
han var svårt sårad, men att livet i alla fall var i
behåll. De hemmavarande skulle icke ta underrättelsen
för hårt åt sig. Han skulle kanske komma hem om
någon månad. Det dröjde två månader. Då kom
Friedrich hem, blind och med hela ansiktet förstört av en
fientlig handgranat.
Nu återgå vi till Lisa Gall, där vi lämnade henne.
Lisa Gall ropade stig in, då det knackade på dörren.
Det var den lilla Gretchen Müller. Hon undrade, om
tant Gall ville komma in för mamma var sjuk. Lisa
lade ifrån sig byxorna, kastade en blick på den lille
i sängen, för att övertyga sig om, att han sov och följde
Gretchen. Inne hos Müllers satt den blinde i gungstolen
som han alltid brukade, tyst, han hade svårt även för
att tala; det lät mera som ett snörvlande läte från ett
djur, då han skulle säga något. I ena soffhörnet satt
gumman Müller med ett obrutet brev i handen och höll
sig för hjärtat; det ryckte, som då kramp kommer, i
armar och ben på henne.
— Hur står det till, fru Müller? sporde Lisa.
Gumman kunde inte svara, så skräckslagen var hon.
Fru Gall fick tag i en handduk, blötte den i vatten
och baddade på. Därefter gick hon in till sig efter ett
glas brännvin med malört och peppar i, en medicin som
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
